lördag 4 maj 2013

Dag 2 i Stockholm

Jag fortsätter berättelsen här med några bilder och ord...

Vaknar i Solna ( hela bandet) hos glada Åsa och hennes fina dotter Agnes, frukost
11.00 Soundchek Engeln
13.45 Lunch
15.00 In i bussen på väg till Frends Arena för ett soundchek
18.00 Bandet spelar utanför en kvällstidningsbuss
20.00 Bruc Springsteen spela, jag klappar lite händer till att The Boss kör hela plattan Born to run rakt               igenom-kul!
23.50 står bandet på Engelns scen.
02.30 på väg tillbaks till Solna
03.30-04.00 efterfest i Åsas kök.... vi delar en flaska gott på sju personer...

Nu morgon och klockan är 10.00...
Spelning i skivbutik på Drottninggatan, Friends Arena och Engeln


Stockholmskvarteren runt slottet och Gamla stan är vackert.





























fredag 3 maj 2013

Stockholm togs med storm

Här kommer kvällens gigg i bilder.
Ett är säkert. Finja gjorde avtryck och satte spår i historien...




























torsdag 2 maj 2013

Inför Cafe Opera spelningen

Tidigt i ottan startade jag från Malmö. Solen mötte mig i på Lundavägen och älvorna dansade på Ringsjöarna. Det var en vacker morgon. Pojkarna i bandet lastade två bilar och vi for mot Stockholm.
Frame och solen var med oss hela vägen. Inlastade och soundcheckade och nu är klockan 18.30.
Klockan 21.00 står Dimestore på scenen och från och med kl. 20.30 sänder Expressen live härifrån Cafet.

Här kommer lite bilder.




Jörgens obligatoriska fotbild... Foto: Jörgen Johansson

Niclas ligger med Pandora
Niclas ligger med Pandora2










onsdag 1 maj 2013

Dan Baird (Gorgia Satellites) av en slump

Hur härligt är det inte att bara strosa ut i Malmökvällens något kylslagna sista dag i April. Lotta och jag skulle inte se något bål, vi skulle inte höra studentsångarna sjunga in våren i Lund. Vi var ärligt talat för slöa för det. 

Klockan var sådär kvart i sju på kvällen och jag låg snarkande i soffan då Lotta kom och frågade om jag inte var hungrig? Efter två minuter var vi alltså på promenad mot Lilla torg och Picolo mondo. Men bara efter några hundra meter när vi gick förbi St:Gertrud (rockhaket) så stod Håkan B där och vinkade in oss.
- Ni har väl biljetter?
Lotta och jag tittade förvånat på varandra och konstaterade att, nej det hade vi inte.
- Gå ni och ät så lägger jag undan två biljetter till er. Showen börja klockan åtta... 

Sagt och gjort. Vi åt risotto och pizza tilsammans med ett hyfsat glas av husets röda.
Vi vinkade och snickesnackade med Ingela och Janne som var på Mellow Yellow.
Tillbaks till St:Gertrud och de utlovade biljetterna fanns väl förvarade med våra namn på. Vi betalade och var glada.
-Ni kommer inte att ångra er förkunnade herr Håkan B. Det finns just nu ingenting som rockar mer än det här sedan Rollingstones tidiga - 70tals plattor. 

Så rätt han hade och som det svängde. Vilka karaktärer i bandet! 
Mauro Megellan-har aldrig hört en trummis slå så hårt på skinnen och så var han ständigt leende.
Keith Christopher- Med kostym och tillhörande väst var han basisten som hade flinkare fingrar än vilken gitarrist som helst. Sväng!
Warner E Hodges- Det kan faktiskt vara den första gitarristen jag sett med blåa boots klädda med tillhörande sporrar. Gjorde solon och kastade gitarren runt halsentricket och var bara go och glad.
Dan Baird- Bandets sångare och frontman som skulle kunna ha varit förlagan till vilken skräckfilm som helst. Men! vilken gitarrist, vilken sleten röst. Han spelade på sin slitna, skitiga telecaster som om det vore en promenad i parken. 

Lotta och jag vacklade ut,  knäsvaga av musiken, tog ut öronpropparna, och stod med ett leénde fastklistrat i ansiktet. Vi konstaterade att det var ju ett alldeles underbart Valborg.
Sedan blev det efterfest på Radisson rakt över gatan.... Tack Ingela och Janne för den perfekta avslutningen på natten. Och visst var det väl så att både Dan Baird, Håkan och Ketih var med på ett hörn?

Tack Håkan B för att du lärde mig, öppnade mitt hjärta för Dan Baird.....

Lyssna på den fantastiska låten" Keep your hands to yourself "