onsdag 25 mars 2020

En hägring i horisonten

Så här ser Köpenhamn ut ibland när man tittar över sundet mot Danmark till.

Köpenhamn i horisonten ©Lars Brundin

tisdag 10 mars 2020

En familjebild från 1989

Det där när man hittar tre ark med omonterade diabilder från forntiden. Tre gånger 36 bilder!
Året måste ha varit 1989 och min syster fyllde 30år. Alla är väldigt uppklädda och så jag i trasiga jeans och åtminstone en ren skjorta. Vi står på baksidan av huset för att dricka bubbel och skåla för min syster. Jag är nyfrissad och har svarta slingor på sidan, super tuff, odödlig och 23 år ung.
Två på bilden finns inte idag. Det är min mormor och min far. Min mamma som försöker gömma sig lite i bakgrunden i sin regnbågströja skall fylla 91 om några dagar. Inte lika pigg idag som på de bilderna jag har hittat. Dom där två busfröna nere till höger i bild har egna familjer och sina egna barn. En av dom skall gifta sig i maj och då finns det kanske en chans att ta en ny släktbild.
Tiden går kan man krast konstatera.

Men hörni! Ta de där gruppbilderna. En dag är det för sent.





Brundinare Rosenkvist och en Jönsson   Foto: Kristina Brundin

lördag 7 mars 2020

Fjellisgalan 2020 i bilder

Sista Fjellisgalan på Vicktoriateatern som blev en storslagen avslutning. Här kommer lite bilder från kvällen.
Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin


Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin


Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin



Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin


Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin


Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Fjellisgalan 2020 på Vicktoriateatern © Foto: Lars Brundin

Så här låter undertecknad.. tryck gärna på följknappen i Spotify <3 p="">

måndag 2 mars 2020

Album 3 under produktion Så här går det till

Så har alla grunder lagts till elva nya spår. Det har varit lite nytänk den här gången när det gäller framtoning av materialet. Det trogna och fantastiska kompbandet Edsvurna män har fått vila lite den här gången och jag har plockat in andra musiker på bas, trumma och gitarr. Det kommer bli en lite annorlunda ljudbild och det är det som är meningen. I grunden är det ändå melodierna som räknas som Tom Petty en gång sa.
För den som är nyfiken så har processen sett ut så här.

Låten skrivs färdigt akustisk efter att den har spelats upp för frun och Herbert (spelar gitarr i Edsvurna män) och Herbert är även medkompositör till vissa låtar här.
Låten har plockats ner till replokalen där Edsvurna män har tagit den till sig och kört den några gånger. Små ändringar och lite tyckande och tänkande. Alla låtar har inte gått igenom kompbandets fingrar utan har bara spelats vid köksbordet.

Tjugofem demolåtar spelades upp för Herbert och vi gallrade ner låtmaterialet till elva låtar. Hur gallrades dessa? Vi utgick från takt, tempo och innehåll.
En process som på många sett är smärtsam då det handlar om "kill your darlings". Men trösten eller risken är att några kommer med till nästa album.

De elva låtarna har nu fått lite "kläder" och referenser till andra låtar så att producenten kan få en någorlunda klar bild över det han får höra från de något ljudmässigt dåliga demolåtarna.

Ännu en genomgång med producenten Antti som nu har lyssnat noggrannare på materialet och vi går igenom låt för låt hur det skall orkestreras och vilket tempo låten skal ha. (Taktslag per minut, förkortat bpm, är ett mått på tempot hos ett musikstycke.)

Första dagen i studion och musikerna träffar varandra för första gången och vi bekantar oss med varandra, ställer iordning utrustning och rattar in vårt ljud.

Sedan gör vi samma sak inför varje ny låt:
Vi lyssnar på demon. Vi diskuterar de olika partierna. Vad händer efter versen? Kommer det en brygga här eller är det rätt in i refrängen?
Jag sjunger ibland igenom låten akustiskt och musikerna gör anteckningar.
Här kan det ibland bli lite små ändringar från demon. Inget dramatiskt men små förbättringar som skapar dynamik, luft och bättre övergångar mellan olika partier i låtarna.

Efter genomgången så är det inspelningsläge. Oftast spelas låten igenom en eller två gånger sedan sätter man låten direkt. Låten spelas in med klick track och det betyder att man lättare kan gå in i efterhand och göra justeringar på eventuella partier som spelats fel. Jag sjunger samtidigt låten i ett annat rum och hjälper musikerna in i olika delar av låten genom att säga att nu kommer refräng, vers eller soloparti etc.

Avslutningsvis så lyssnar vi igenom låten och eventuellt gör vi omtag av ett viss parti direkt medan vi har låten i kroppen.

Sedan är det bara att ta nästa låt.

Låtarna kommer att putsas lite till. Orgel, dragspel, akustisk gitarr, piano eller blås... och ny sång och förhoppningsvis körer.

Grundmännen som sätter grunderna. Antti, Roger, Herbert, Tomas och Lars  Foto: Per Karlsson

Sångpålägg Foto: Hanna Svensson









Frissan Petra klipper till

Varje gång jag klippt mig hos Petra har vi tagit en bild. Nu är det tradition. Men det är inte lätt att variera sig i en hårsalong men vi gör vårat bästa. Vi hittar snabbt på något och närmaste kund eller kollega till Petra tar en bild av oss. Pang, pang, tjoff, tjoff och så är det klart. Bra eller dåligt spelar ingen roll. Bara vi fastnar på bild.
Nu på torsdag är det dax igen. Petra tycker vi skall stå nakna i skyltfönstret på en bild någon gång. Jag är tveksam till det. Vi får se vad som händer på torsdag....
Vi har kul på våra möten.

Lars och Petra i 20 olika variationer. Foto: Kunder och kollegor

Lyssna på mig här :)




lördag 15 februari 2020

Orfeus på Malmö Opera

Jag har varit och fotograferat lite från Orfeus på Operan här i Malmö. Träffade trevliga och oerhört duktiga Mats Bäcker där med kameran.
Här kommer några av mina kort.

Orfeus ©Lars Brundin

Orfeus ©Lars Brundin

Orfeus ©Lars Brundin

Orfeus ©Lars Brundin

fredag 14 februari 2020

En halv miljon läsare!

Hej läsare!
Jag ser att jag svikit er rätt länge nu. Men jag kan också glädjas att bloggen har haft öven en halvmiljon läsare! Vilket i sig är både en glädjande och skrämmande siffra. Jag tackar er för det och skall försöka vara lite mer här för er.

I bildväg så har vi på Sydsvenskan tagit upp Bilden bilden igen. En bild över ett helt uppslag och det har blivit en succé i papperstidningen. Det är både en kreativ utmaning men också en lite stress som smyger in när det är din tur att leverera.

Musikaliskt så är jag långt gånget med album nummer tre. Den här gången har jag låtit de underbara i Edsvurna män, kompbandet, vila lite. Jag gör helt enkelt som Bruce gjorde med Tunnel of love plattan. Eller lite som Plura gjorde när han bakom ryggen på Eldkvarn lät Mauro Scocco bestämma nästan allt på "Kungarna från Broadway". Något som nästa fick Eldkvarn att splittras. Men så har det inte gått till i mitt fall. Allt har kommunicerats och jag gör detta för att se om den här plattan kan låta annorlunda än de två första. Vilket kommer att bli spännande att få höra.
Elva sånger på svenska och två av dom är små överraskningar i tempo och takt. Skall vi gissa? Disco och vals? ....

Så vad säger ni? Fortsätter vi ett tag till här?

/Lars Brundin

Lotta fångade mig framför postboxar på Zanzibar

måndag 30 december 2019

Jörgen Johansson 1969-2019

Nu har din nyfikenhet tystnat för gott

Så går detta år till ända i sorgens tecken. Min vän Jörgen Johansson har lämnat oss alldeles för tidigt på grund av sin cancer.
 Han är redan saknad och det kommer bli ett stort tomrum. Inte bara i mitt liv utan väldigt mångas liv. För sådan var Jörgen. Man drogs in i hans virvlar som om man vore en planet som snurrade runt en klart lysande sol. För visst lyste du klart Jörgen! Det har varit en ära att få ha varit med på så många äventyr med dig. Vi gjorde många resor tillsammans till när och fjärran. Från Niagarafallen till vinterkalla Sundsvall. Vi besökte Asbury Park, New York, Freehold och Örebro. Vi reste till Frankrike och till Danmark. Ja, vi reste och upplevde, pratade och tog till oss av allt platserna kunde erbjuda oss.

För jag visste inte då att alla dessa upplevelser skulle inträffa efter den där dagen på Melodifestivalen i Malmö 2009 när jag hamnade bredvid dig i presscentret. Du satt där och berättade om din musik och om dina fotoprojekt. Jag lyssnade och tvivlade. Jag kollade upp dig senare under den dagen och det du berättade var ju verkligen sant. Samma kväll bestämde jag att jag skulle göra en dokumentär om dig. Det var så vänskapen och äventyret började.
Jo, det blev en prisbelönt film och vi fick gå på röda mattan i Asbury Park, USA. Du som huvudrollsinnehavare och jag som producent.
 Att det skulle bli en vänskap, en dokumentärfilm, två skivinspelningar, turnéer, fotoutställningar, ditt bröllop och ett nytt kök i Finja visste vi inte då, där i presscentret på Arenan i Malmö. Vi har pratat mycket om det där tillsammans. Betydelsen av vad tillfälligheterna i livet kan ge oss.

Det var inte bara kameran och musiken som vi delade tillsammans. Det var något större och starkare. Det var vänskap och en stark kärlek. Kärleken till en bror som jag plötsligt fick i dig och med den alla dina vänner, hela din familj, din släkt och alla andra som korsade dina vägar. För det var väldigt många människor som du kände och det var många som vi lärde känna på resans gång.

Nu har din berättarlust tystnat för gott och din kamera står nu stilla på hyllan. Även din gitarr med alla sångerna står något ostämd bredvid tramporgeln i vardagsrummet där i huset i Finja.
Men din stjärna kommer inte slockna. Så fort jag tänker på dig så lyser du. Var du än befinner dig.
Jag är glad att jag har varit med om dig, Jörgen Johansson och jag kommer aldrig att glömma dig.

Mina tankar går till alla dina närmaste.

Din bror och vän

Från Finja till världen Foto: Lars Brundin


Badtunnan i Finja Foto: Lars Brundin

Omslagspojken Foto: Lars Brundin

Bröllop Foto: Lars Brundin

Dagen efter premiärspelningen, USA Foto: Lars Brundin

Ett av många musikaliska minnen. Här tillsammans med Willi Nile Foto: Lars Brundin

Röda salongen i Hässleholm Foto: Lars Brundin

Jörgen på rygg utanför Chelsea hotell i New York Foto: Lars Brundin