Jag kallar honom Sheriffen men egentligen heter han Jimmy Andersson. Han och jag har tillbringat 18 timmar på en refug. En refug som ligger i Norje och har E-22:an som bästa granne, då på båda sidor. Vi har vankat fram och tillbaka och försökt få motorburen ungdom, gamla, halta, lytta, mentala femåringar och vilsna, överförfriskade att försöka förstå att 35 000 bilar inte kan köra in på en parkering för normalt 10 bilar på Norjebokevägen. Det är ohållbart! Knallar, polis, brandkår, bajamaja, tankbilar, bandbussar och ambulans får gärna köra in på området men ni andra får parkera någon annanstans.
De flesta förstår vad vi säger men en del blir arga, en del försöker köra in ändå, en del luras, en del låtsas höra men struntar i vad vi säger en del tar polisen hand om.
Jimmy gör något helt annat i vanliga fall när han inte vaktar E-22:an. Han ser till att fixa med maskiner på de flesta företag runt om i världen. Han tycker om musik och han tycker om att träffa människor och han tycker om sin fru Majsan.
När vi spankulerar på den 20 meter långa refugen så har vi pratat om familj, sjukdomar, massage, jobb, vänner, musik, livsfunderingar, värderingar, semester och resor.
Han är en utmärkt väktare av refugen på E-22:an och det är också de andra i teamet jag tillhör. Vi försöker vara trevliga och glada. Vi säger -Hej vad kan jag hjälpa dig med?
Det är Robban, Mackan, Trulle och Danne. Ett gäng glada volontärer som tycker om musik och människor. De har alla sin egen historia om hur de hamnade på refugen i Norje.
Vi är hopplockade av Henrik som har varit här i Norje 12 år i sträck. Han har vaktat det mesta av "gaterna" här under Sweden Rocks alla dygnets timmar. Vi passar vår refug som om det var det sista som finns kvar av vår civilisation. Den sista utposten. Det sista hoppet om framtid...
Nu är det lördagkväll och jag har gått av mitt sista pass. De andra stannar för att lyssna på Billy Idol men jag väljer att köra hem. Jag är trött och jag är trött på bilar, avgaser, varvande motorer och hårdrock, snabbmat från vagnar, pisslukt, soplukt och fulla människor. Jag bloggar i tystnad men saknar ändå mina nya vänner. Vi hade kul!
Här kan ni lyssna på den musiken jag gör/Spotify
Refugen längst up och boende längst ner. Sweden Rock i mitten FOTO: Jenny Eliasson(tack!)
 |
| Refugens väktare |
 |
| Mackan och Robban klockan 06.00 |
 |
| Fin stund med frukost och garv. |
 |
| Utsikt från mitt fönster en tidig morgon. |
 |
| Sheriffen styr upp stökiga i bil. |
 |
| Vila fötter och rygg |
 |
| Äntligen korv Danne |
 |
| Musik till max |
 |
| Henrik och Erika på refugen. |
 |
| Publik |
 |
| Lite att hålla koll på. |
 |
| På väg till jobbet |
 |
| Snart kommer dom |
 |
| Robban i väntläge. |
 |
| Dan speglar sig i glansen av ett regn |
 |
| Mackan och Robban i tidig morgonstund |
Refugen längst up och boende längst ner. Sweden Rock i mitten FOTO: Jenny Eliasson(tack!)
