Jag har fotograferat många ministrar i mina dar. Både svenska och utländska. Kända och mindre kända. I Sverige och utanför Sveriges gränser. Det har aldrig varit speciellt svårt. Det har alltid varit en bra dialog mellan mig och ministern. Det har varit ögonkontakt och mänsklig värme oftast. Ibland under stark politisk press har det ibland blivit lite politisk turbulens i form av ord som "Nu räcker det!" eller bara snabba steg förbi ett väntande pressuppbåd. I går upplevde jag något helt nytt som fick mig att känna mig lite olustig till mods.
Jag och Sydsvenskans reporter Elin Fjällman var i Lund för att träffa vår miljöminister Karolina Skog. Först var det en presskonferens och sedan skulle vi till fots vandra till Clemenstorget för att se var Lunds nya spårvagn skall gå. Vi promenerade på och Karolina Skog smuttade på sitt kaffe i en mugg. Sedan promenad tillbaka till Lunds station.
Så här långt så var det inga problem eller konstigheter. Jag smög runt som vanligt och tassade hit och dit för att få vinklar och ha koll på bakgrunder. Minister Skog skötte sig med bravur och hennes hov på tre personer var inte allt för mycket i vägen.
Men så uppstod det för mig en konstighet när vi alla nästan var samlade på utgångsplatsen där vid Lunds Station. Jag och minister Skog var några meter före hela skaran av media, politiker och sekreterare så jag frågade henne om hon skulle kunna tänka sig gå fem meter till ett grönt buskage vid sidan om dörren för att där ta ett neutralt porträtt. Jag pekade på platsen med handen och minister Skog tittade på mig och sa "Du får fråga min pressekreterare". Jag trodde hon missuppfattade mig och pekade igen på busken fem meter bort och sa att det kommer att bli en fin bild med fin bakgrund. Minister Skog svarade igen med samma mening. "Du får fråga min pressekreterare". Nu tittade jag på undrande på minister Skog och så pekade hon på sin pressekreterare som kom gående några meter bort. Så jag frågade minister Skogs pressekreterare om jag kunde få ta en bild på ministern fem meter bort vid buskarna. Ministers pressekreterare sa med ett leende "Javisst!". Varpå jag och ministern traskade bort de fem meterna och jag började ta några knäpp. Jag såg vid ett tillfälle att hennes haka skulle behövas sänkas lite och att axlarna behövdes vridas en aning men hur skall jag göra nu tänkte jag? Skall jag säga det direkt till ministern eller skall jag vända mig om till pressekreteraren som stod fem meter bort och skrika till henne om att ministern bör sänka sin haka en eller två millimeter för att hon skulle bli vackrare avporträtterad då eller hur skulle jag göra? Jag struntade i båda tankarna. Jag tog mina bilder och kände mig konstig till mods. Hur jag än vände och vred på saken så skulle det kännas som om jag pratade över huvudet på en vuxen människa. Karolina Skog är ju i alla fall 40 år fyllda tänkte jag.
Jag har inte riktigt kunnat släppa händelsen som hände igår och jag har verkligen rannsakat mitt minne om jag någonsin har upplevt något liknande. Hur var det med Palme, Carlsson, G Persson, Åsling, Sträng, Knutsson, Billström, C H Persson, Sergej, Kuhnke, Fridolin, Bildt, Reinfeldt, Bucht, Lövden, Ask, Lööf, Lejonborg, Pagrotsky, Lindh, Lundgren och jag har säkert ett 100-tal till. Nä, ingen av dom har någonsin bett mig fråga sin pressekreterare om det är okey för mig att ta en bild på dom några steg bort. Det har vi alltid löst tillsammans. Ibland med mycket humor, kärlek och mänsklig värme. Men det kanske är nya tider, nya vindar som blåser. Hur som helst så fick jag mina bilder och om ni undrar var ministerns kaffemugg tog vägen så står den på muren där vid cyklarna på Clemenstorget i Lund.
Som vanligt om ni vill lyssna på mig finns jag här på Spotify
 |
| Karolina Skog på väg till Clemenstorget med kaffemuggen©Lars Brundin |
 |
| Karolina Skog på väg till Clemenstorget med kaffemuggen©Lars Brundin |
 |
| Karolina Skogs kaffemugg blev ensam kvar på Clemenstorget i Lund©Lars Brundin |
