wedding

Ibland händer det bara. Från ingenstans dyker möjligheterna upp. Nya konstellationer bildas. Man träffar någon som förändra riktningen på sitt eget liv. Något som man på förhand inte alls trodde skulle ske. Alla dessa nya möten med människor som ibland blir omtumlande. Jag träffade många nya ansikten i helgen och det var fantastisk på många sätt. En av dessa berättade om sitt jobb som läkare. Fascinerande historier!  Att bli påverkad och omskakad av dessa mänskliga berättelser är så härligt. Jag älskar det! 
Bilden ovan är från Asbury Park nu i maj. Ett solande par får plötsligt oväntat besök på Atlantstranden.

stolt pappa

Stolt pappa såg sin dotter springa ut i världen. En sådan glädje dessa fina, vackra ungdomar sprider. Vi hade mottagning på kvällen och det åts, dracks och dansades till levande musik från tältet på gården. Sommarväder och bara massa kärlek. En student att minnas! 

Sallad

Idag görs förberedelserna inför dotterns fredagstudent. Huva! Mycket som skall fixas o trixas. Vi gör vårt bästa på alla håll. Vädret hoppas vi såklart på eftersom det skall bli tält och utomhus. 
Bilden är från Malmö och en uppvisning i vattenscoter. Koggen ser ni i bakgrunden.

Jag väntar på Agnes

Jag har turen att känna världens bästa Agnes. Hon är ung och som ett litet yrväder. Härligt! För övrigt så är alla i hennes familjer härliga människor. Det är sådana man skall omge sig av.
 För ett tag sedan fyllde hon år och hon fick en fotosession av mig i present. Jag väntar fortfarande på att hon skall komma och hämta sin födelsedagspresent. Bilden ovan är från när hon pryade, prao eller vad det heter hos oss på Sydsvenskan. 
Jag väntar Agnes, jag väntar.

Göra en tavla

Blandteknink /Tvärflöjt

Ibland skapar jag i andra tekniker än rent foto. Tavlan ovan gjordes på syrafritt akvarellpapper där jag penslade på flytande emulsion. Sedan allt torkat igen framkallade jag bilden på tvärflöjten och sedan målade med bläck o olja. En rätt jobbig teknik som jag troligen aldrig kommer att upprepa. Jag har tre  till liknande liggande i byrån. 
I går var jag som fotograf på träningsmatch mellan Malmö FF och Elfsborg. Jag kan bara konstatera att det inte blivit enklare att jobba/bevaka Malmö FF sedan det sprang in en supporter/huligan på planen i matchen mot Helsingborg.
Nu kantas (läs står ivägen) planen av grönvästade småpåvar som bestämmer över sin egen kvadratmeter. 
Jag undrar när det senast skedde ett attentat av en fotograf på en vänskapsmatch i fotboll?
Bitter? Inte alls.

Timbuktu

Jason  Diakité på en balkong i Malmö

I mitt jobb träffar man en himla massa människor. Små korta möten och ibland lite längre möten. Har man tur så är det goda, varmhjärtade personer som man delar en stund tillsammans med.  I fredags var en sådan stund. Vi skulle intervjua musikern Jason Diakité, artisten som går under namnet Timbaktu. Han släpper en ny platta i dagarna och han rappar om Malmö, pengar som försvunnit på hans konto och om barndomen. 
Jag var där utanför hans bostad i god tid och rekade miljöer. Skuggor, trappor, väggar och solljus. Provade exponeringar och vinklar. När vi, jag och reportern Håkan, väl hittade rätt port och dörr. Visade det sig att Jasons manager gått iväg med hans nycklar så vi kunde inte lämna huset. Det blev till att tänka om och en balkong i värsta ljuset fick bli räddningen då inte Jason ville bli fotograferad i sin lägenhet. Men vad gör det! Han är en sådan härlig kille och det blev ett par goda skratt i alla fall och min fredag blev en upplevelse rikare.

Blomma

Amelie Flygare-Espitias prästkrage

Jag träffade en vacker blomma idag. Det var en prästkrage på en gräsmatta i Malmödjungeln. Hon satte dit den som ett minne av en vän. En spontan sak som hände när hon drog sin barnvagn förbi en tatuerarstudio.
 Vacker tanke kan jag tycka. Och det är skönt med spontana personer.
Vad vi annars pratade om. Föräldrarskap, barn och mammaroll.

Brännboll

Roger Brink Bulltofta Pilots

Jag var för första gången på Yankee stadium häromveckan och tittade på en baseballmatch. Det var ett derby eller som det heter över pölen ett "Subway series" mellan New York Yankees och New York Metz. Jag blev fascinerad över att det var 65 000 på läktarna och bara kärlek mellan fansen. 
Tycker nog ändå att svenska modellen brännboll funkar fint.
1923-1972 fanns det en flygplats nära Malmö som hette Bulltofta Airport. Den ersattes av Sturup. Det gamla flygfältet på Bulltofta är nu park och fritidsområde. Och såklart! Det spelas brännboll där.

Bal

En stolt pappa fotograferar sin vackra dotter på hennes balkväll. 
De är så vackra, de är så unga i sina kostymer och i sina klänningar. 
Livet skall levas glatt!
Puss på er....

liten blir stor 2

Mikael Fässberg  heter han som är på bilderna. Han är, som jag känner, en reko kille. Vi har Thin Lizzy gemensamt och det har tagit oss en bit på vägen, eller hur? Nu spelar han med min vän  Pontus Snibb i gruppen Bonafide. Ni som gillar riff och hårdrock borde kolla upp den här gruppen. Riktigt bra tycker jag....
Vad gruppen hette då... Ape, tror jag och det var och på KB som bilderna blev till. Givetvis på ledig tid. Vad annars!

Varför?

Gårdagens LDB Malmö match

När man ser och upplever det här infinner sig det frågor i mitt huvud. Vi är sex fotografer på den här matchen och fem av dom väljer att sitta ihop.
Kan någon tala om för mig varför?

liten blir stor

Nikki och kossorna

Tiden går så rysligt fort ibland. Det var inte såååå längesedan hon lärde sig att cykla själv. Jag mins den avsågade hockeyklubban som var gaffatejpad runt bakaxeln på den rosa cykel och alla turerna upp o ner för Mårtensväg i Hjärup. Men plötsligt så vinglade hon iväg, lite förskräckt men glad. Det är väl så livet utmaningar skall vara. Snart tar min älskade dotter studenten och helt "kass" är man ju inte när man får hedersuppdrag att föreviga dotterns och hennes kompisars balförberedelser. 
Kossorna fanns i hagen varje morgon utanför huset vi hyrde på Gotland. Dom var stora, lät mycket och luktade speciellt. Men till slut så vågade sig även Nikki fram. Man lär sig i livet hela tiden.

Att göra skillnad

Sydsvenskan rycker ut     Foto: Stina Sahlén

I går var jag på Doris och knäckebröderna i Malmö Folketspark. Barnen vinkade, sjöng med och gjorde alla rörelser. Plötsligt när jag sitter där på knä så blir det väldigt mörkt i sökaren. En okänd flicka trycker upp sitt lilla ansikte i min 24:a. Jag tar ner kameran och säger hej. Hon står stadigt kvar framför mig. Hon visar mig sina handflator och jag ser att dom har blivit skrapade i gruset.
- Vill du att jag skall blåsa, frågar jag. Hon nickar.
Jag blåser på bägge handflatorna och sedan pekar hon på sina knän. Jag blåser där också.
- Känns det bättre, frågar jag den okända flickan. Hon nickar igen och studsar vidare ut i publikhavet.
Det hela fångades av praktikant Stina Sahlén från Hjärup.
Ibland gör man skillnad.

vaken

Jessika och skyline

Vaknar 03.41 efter nästan fyra timmars sömn. Bra så långt i alla fall. I går var vi ett bra stort gäng från Sydsvenskans bildredaktion ute och åt gott på vinkällaren. Vi gör sådan saker ibland på vår fritid för att vi tycker det är kul. Inget tvång, bara roligt!
Sitter med lite bilder från USA-resan och skall slänga iväg ett par mail till lite personer "over there" som hamnat på bild. Brukar göra så ibland när jag knäpper lite skarpa kort. 
Idag lördag och i morgon söndag är det jag och min härliga kollega, Åsa Sjöström som håller den bildjournalistiska fanan uppe för bildredaktionens avdelning. 
Må vi göra underverk!

Amerikat

En rapport från det stora landet. Vi har avklarat alla delmål och sett väldigt mycket fint. Resan började med bagagestrul och nästan missat plan på Heathrow.

Efter det direkt in till Manhattan som bokstavligt talat svämmade över av allt regn. Mister Willie Nile dök oväntat upp bara för att se Dimestore Junkies med Jörgen i spetsen, roligt! 

Sedan slappedagar på Manhattan. Det blev StatonIsland och brännboll, flått! Baseball och ett äkta Subway series. Det vill säga ett rent New York derby med 65 000 på läktarna.

Sedan styrde vi mot Asbury Park och kände oss lite som hemma. Vi var på Wunderbar, boardwalken och på stranden. Vi var även på en bar där det var tillåtet att ha med hundar. Massor av voffsingar sprang lösa omkring benen. Min fotochef Dareberg skulle aldrig satt sin fot där.

Nästa dag direkt i bilen för nio timmar till Niagrafalls i Kanada. Fallen var stora och mäktiga men staden var som ett stort Liseberg i rusningstrafik. Lite trist tycker jag.
Nu sitter vi åter på hotellet i New Jersey och askmoln hotar vår hemresa. 

Wonderbar och även jag är på sceen Ooops!

Asbury Park Paramount Theater

Dimestore Junkies Asbury Park N.J

Skolklassen

Yankee stadion

New York mist

Willie Nile Manhattan New York

Niagrafalls nöjespark?

Niagrafalls

Packar väskan

En gammal katt, en pyramid och en Brunte

Knappt har man hunnit landa i vardagen då det är dax att ännu en gång packa trunken. Den här gången styr vi mot New York, Asbury Park och Niagrafalls. Känns rätt bra faktiskt. Funderar på att utbilda mig till manager. Tror nog att en sådan också får åka limmo och röka cigarrer. Eller som "Malla" skrev.
"I sign the bottom line. Big limmos on my mind".  Jag får se om jag kan uppdatera bloggen. Annars får ni vänta.
Bilden ovan är ca 15kg sedan och i ett annat liv. En annan stad en annan plats.
Eller som jag läste någonstans. Man var en naiv pajas.

Omtumlad

Hela klassen Dimestore i Hässleholm

Omtumlad efter fyra fantastiska dagar. Vi startade i torsdags på Gate38 med en specialvisning av min dokumentärfilm "Från Finja till världen". Och jag har nog aldrig fått en sådan applåd tidigare i mitt liv! Tack ni alla som var där.
Andreas Ekström  skriver om filmen här och jag blir alldeles rörd. 
Vi fortsatte kvällen med att Jörgen Johansson och grabbarna The Dimestore Junkies  spela för oss live på St:Gertrud med allt nytt material som de nu släppt  på skivan "Skyline". 
Fredagen intog vi Hässleholm och gjorde om samma sak fast "modell större". Lördagen avslutades med trädgårdsfest i Finjalounge och öppen scen för alla spelsugna och sjungande grannar o vänner till Jörgen, Dylan o Jessika. Allt detta till ackompanjemang av fantastiska musiker. Kändes lite overkligt att se David Pulkingham o Niclas Brandt ösa loss på Spettgatan i Finja. En efterfest som det kommer att pratas om länge i Finja.
Jag sa till Lotta att det var tur jag gjorde jobb på Falsterbo Horse show för annars hade hon missat det här. Och då sa Jörgen att det var tur vi, han o jag gjorde jobb på Melodifestivalen 2009. För om vi inte varit där så hade det inte blivit någon film. Och när vi konstaterat alla de där små men ack så viktiga detaljerna så kramades vi alla tre på grusgången och grät. 
Och den som kan räkna påpekar nog var nummer fyra tog vägen. Jo söndagen ägnades åt att slicka sår....

Får får inte

Det känns inte bra i halsen idag. Typiskt! Premiärdag på filmen och allt. Får frågan om jag är nervös och jag svarar nej. Det enda som kan krångla är tekniken men även där känner jag mig trygg. Nu skall det ut och handlas lite grejer, hämta och lämna saker samt sätta upp utrustning. Flänga omkring som någon sa.
Nu skall jag ut i Malmö, ducka för kulorna och sköta mitt.
Bilden kommer från Österlen.

Lång dags färd mot natt

Malmö på väg mot natt

Sommardoft i näsborrarna och det där lilla, lilla fuktiga i luften när man andas. Jag tittar ut genom mitt köksfönster och ser sjutton oranga västkädda jobbargubbar på bangården. Rallare och grävmaskinister. Det skall fixas här hela sommaren och det känns sådär på morgonen.

Dagens bloggbild är tagen från Sydsvenskanhusets 15:e våning en sen kväll. Man ser bron där borta och solen som är på väg ner eller upp för någon annan.

Bengalisk

Läktarbrand på Malmö stadion

Bengaliska eldar på fotbollsarenor är ett gissel. Måste erkänna att just sådan pyroteknik är fascinerande men då på nyår. Själv hamnade jag mitt i ett eldhav då just en bengalisk eld tände ståplatsläktarens tifo. Det bra rejält runt benen och panik utbröt bland oss på "stå". Jag räddade mig genom att hoppa in på planen och som tur var så skadades ingen. Men det var rejält otäckt när man inte kund förflytta sig och det brann runt benen... Huuu!
Just nu lär jag mig DVD Pro och Compressor. Rätt så trist bekantskap.