I idrotten finns det glädje och sorg. Någon är ensam någon får tröst. Någon ser på och har sympatier. Vuxna män gråter när det sprungit under tio sekunder på 100 meter men inte kommit bland de tre bästa.
Det kanske inte är konstigt men ibland tycker jag livet är för hårt för tidigt.
Själv är jag lite ledsen för att det inte fanns en chockladbit på kudden på Gothia Tower hotell i Göteborg.... (skojar!), tänker på en Hipp Hipp sketch.
