Fotograf Åsa Sjöström har jobbat sin sista dag på Sydsvenskan och hon saknas mig redan. Vi sitter mitt emot varandra, eller rättare sagt gjorde. Hon brukar sticka upp kalufsen ovan skärmen, visa ögonen och så hörde man något där bakom den stora svarta skärmen. Eftersom jag ibland inte hörde och inte heller såg hennes mun så blev mitt svar oftast-va?
Nu har en av Sydsvenskans bästa tvingats att skuttat ut i frilansträsket. Där kommer hon göra ännu fler fantastiska bilder och reportage.
Idag skall vi hem till henne och hålla "bön". (Vi fotografer brukar ha en timmes bildvisning, mini föreläsning eller information varje fredag klockan 16.00)
Hej då och stort lycka till.
