Så har då mina låtar äntligen hamnat i studiomiljön. Här studsar mina tre ackord bland trummor, gitarrförstärkare i olika storlekar, bas riggar, sladdar, pedaler, mikrofoner och studioväggar med ljudabsorberande material. Här finns en vägg med en ett fönster och bakom den sitter herr Antti och rattar ljudet. Han gör det proffsigt och kommunicerar positivt med oss från sitt rum. I kontrollrummet sitter också Eddie med sina proffsöron och lyssnar kritiskt på oss. Även han kommer med ovärderliga råd, han ställer in mitt gitarrljud, han uppmuntrar och han knuffar oss framåt.
Det jag, Andy och Lars presterar live i studion synas noga och vi gör fel och vi gör rätt. Vi tar om vissa toner i en låt medan andra låtar sitter som en smäck. När vi tre inte orkar längre så tar Eddie "the wizzard" över. Medan vi tre "amigos" lagt en grund så har Eddie undertiden funderat, lyssnat och testat olika saker där bakom glaset till kontrollrummet. Ut kommer han med sin svarta Gibson och petar dit det ena riffet efter det andra. Han färgar låtarna med sina klanger och han smetar dit murbruk i låtarnas sprickor. Oftast gör han det på en tagning och oftast träffar han helt rätt i sitt eget gitarrljud så att allt gifter sig fint med varandra. Det ser så enkelt ut och jag kan lova att det är vackert.
Jag upptäcker att jag har träningsvärk i högerarmen efter att ha vevat som aldrig förr på gitarren. Jag har en blåsa på högerhandens ena finger efter att den träffat strängarna tusentals gånger. Vänster fingrarnas yttersta toppar ömmar efter alla ackord och suset i öronen håller sakta på att försvinna efter allt ljudbombardemang. Men mungiporna är uppe vid öronen och jag är oändligt tacksam över att alla ställer upp, tar sig tid och hjälper till. Det känns fantastiskt och man blir rörd till tårar när man funderar lite till.
Och när man sitter där i kontrollrummet efter att Eddie gjort sina smått magiska pålägg från hans gitarr, Antti rattar en råmix från mixerbordet så kom jag på mig själv att tänka. "Fan, det här är ju min låt!" Ja, ni fattar. Det här kommer att bli bra....
Det jag, Andy och Lars presterar live i studion synas noga och vi gör fel och vi gör rätt. Vi tar om vissa toner i en låt medan andra låtar sitter som en smäck. När vi tre inte orkar längre så tar Eddie "the wizzard" över. Medan vi tre "amigos" lagt en grund så har Eddie undertiden funderat, lyssnat och testat olika saker där bakom glaset till kontrollrummet. Ut kommer han med sin svarta Gibson och petar dit det ena riffet efter det andra. Han färgar låtarna med sina klanger och han smetar dit murbruk i låtarnas sprickor. Oftast gör han det på en tagning och oftast träffar han helt rätt i sitt eget gitarrljud så att allt gifter sig fint med varandra. Det ser så enkelt ut och jag kan lova att det är vackert.
Jag upptäcker att jag har träningsvärk i högerarmen efter att ha vevat som aldrig förr på gitarren. Jag har en blåsa på högerhandens ena finger efter att den träffat strängarna tusentals gånger. Vänster fingrarnas yttersta toppar ömmar efter alla ackord och suset i öronen håller sakta på att försvinna efter allt ljudbombardemang. Men mungiporna är uppe vid öronen och jag är oändligt tacksam över att alla ställer upp, tar sig tid och hjälper till. Det känns fantastiskt och man blir rörd till tårar när man funderar lite till.
Och när man sitter där i kontrollrummet efter att Eddie gjort sina smått magiska pålägg från hans gitarr, Antti rattar en råmix från mixerbordet så kom jag på mig själv att tänka. "Fan, det här är ju min låt!" Ja, ni fattar. Det här kommer att bli bra....
 |
| Jag i studion ©Lotta Gyllensten |
 |
| Eddie och hans svarta ©Lars Brundin |
