Ett väldigt tråkig besked kom förra veckan. En kär kollega, Torbjörn Andersson, hade lämnat jordelivet.
Vi arbetade tillsammans på Expressen en gång i tiden. Efter att jag lämnade Stockholm och kom ner till Malmö har jag alltid sprungit på honom. Han var liksom överallt. Han tillhörde min bild av Malmö på något sätt. Var jag än var med kameran så nog var Torbjörn där också. Inte bara beväpnad med en kamera utan också med ett leende.
Vi har även varit på filmutbildning tillsammans och han var inte främmande för nya utmaningar.
Han såg tidigt att rörlig bild kommer att bli viktigt för tidningsredaktioner i framtiden.
Jag minns en gång i Malmö hamn när en flygbåt hade kört på en stenpir mitt i natten. Det regnade och blåste både kallt och hårt. En polisman stod vid pirens början och avvärjde nyfikna. Torbjörn läxade upp polismanen och talade om för honom att det här var allmän plats och han skulle minsann ta sig ut till båten. Sakta började han målmedvetet att klättra ut på de regnvåta, stora stenbumlingarna ut till den strandsatta båten. Balanserande från sten till sten med kameran i ena näven och en blixt i den andra försvann han ut på den mörka stenpiren. Efter tio minuter syntes en blixt i mörkret och efter ytterligare 15 minuter kom han tillbaka. Betydligt våtare än när han startade turen.
"Såg man något, var det dramatiskt", frågade jag.
"Inte ett skit, men nu vet jag det" sa Torbjörn och huttrade tillbaks till bilen.
Själv såg jag aldrig den där båtfören bland stenarna i närbild. Jag nöjde mig med att ta en bild på håll och vänta i en varm bil medan regnet föll.
Det blev ingen bild i tidningen från någon av oss från den där båtolyckan. Men jag lärde mig något den där natten. Vill man ha en bra bild så måste man vara nära oavsett hur vädret är eller hur vägen dit ser ut.
Torbjörn var alltid lika glad, intresserad och ärlig. För mig framstod han som en man med ett stort hjärta och hans journalistiska bilder väckte oftast eftertanke. Hans egen nyfikenhet gick långt utanför fotografins väggar och det var alltid lika kul att träffa honom för att byta några ord eller diskutera viktiga angelägenheter.
Jag kommer att sakna dig Torbjörn. Dina bilder kommer fortsätta leva och engagera.
Även Bruce Springsteen är en 40-talist. Så dessa ord får avsluta detta inlägg.
"What I got I have earned
What I'm not I have learned"
