www.larsbrundin.se @ BRUNTE66 Instagram på Spotify+alla digitala kanaler
fredag 30 januari 2015
torsdag 29 januari 2015
onsdag 28 januari 2015
tisdag 27 januari 2015
Sunset in Key West
Vi färdas söderut jag och Lotta på den berömda Highway 1 rakt ut i Atlanten i sällskap med blå himmel, sol, båtar, broar, vit sand, palmer och fritidsfiskare.
Vi kör över 42 broar och passerar 44 öar för att tillslut efter knappt 2 1/2 timmes körning komma fram till den sista av öarna i Florida Key´s, Key West.
Vi är i Hemingwayland och parkerar bilen utanför en klädaffär på Flemming street där man bara säljer smoking. I affären bredvid fixas det med hyrcyklar och jag frågar en av killarna där om det är okey att ha bilen där jag parkerat. -Så länge det inte står något i rutan kan du stå där hur länge du vill, gratis. Gillar vi direkt!
Vi hittar vårt förhandsbokade "Curry House" och som visar sig vara byggt i Bahamas och sattes upp här redan1890. Vi ser en del liknande hus på vår promenad genom stadens gator och konstaterar att det är vackert. Det är inte svårt att förstå att den lilla fiskeorten en gång i tiden kan ha varit ett riktigt örhänge till tillflyktsort.
När vi går runt finner vi de sedvanliga turistaffärerna med liknande tryck på tröjorna men vi finner också små lokala butiker i butiksvimlet. Barer och restauranger ligger tätt på den stora gatan Duval street och på smågatorna runt om finner vi mängder med Bed and Breakfast. Vi vinkar till Hemingways hus när vi går förbi och samtidigt så spanar vi efter de sextassade katterna men vi ser inga. Däremot så ser vi många frigående höns och tuppar på gatorna runt om hans hus.
Det känns som om alla är välkomna till den här sydligaste staden av alla i Amerika.
Det är ner till hamnen vi blir rekommenderade av vår husvärd för att få se den "klassiska" solnedgången.
Vad vi inte anar är att vi inte är ensamma. Här trängs hundratals turister med gatuakrobater, glass och spritförsäljare. Här jongleras, hoppas, dansas, spelas och sjungs det alltmedan den stora solen dyker ner i Atlanten prick klockan 6.05 denna dag. Eftersom det fortfarande är varmt i luften dricker vi en iskall Pina Colada som gamla bartendern Bill fixar enkelt i sin lilla barvagn på boardwalken. Vi får två glas vardera för det blev lite över när han fyller våra glas. Eller som bartender Bill sa- A tasting sampel!
Kvällen avslutas på Sloppy Joe´s där vi blir serverade husets egen prisbelönade Sloppy Rita.
Det är lätt att bli förälskad och det är lätt att bara va i den här lilla pärla till stad.
Vi kör över 42 broar och passerar 44 öar för att tillslut efter knappt 2 1/2 timmes körning komma fram till den sista av öarna i Florida Key´s, Key West.
Vi är i Hemingwayland och parkerar bilen utanför en klädaffär på Flemming street där man bara säljer smoking. I affären bredvid fixas det med hyrcyklar och jag frågar en av killarna där om det är okey att ha bilen där jag parkerat. -Så länge det inte står något i rutan kan du stå där hur länge du vill, gratis. Gillar vi direkt!
Vi hittar vårt förhandsbokade "Curry House" och som visar sig vara byggt i Bahamas och sattes upp här redan1890. Vi ser en del liknande hus på vår promenad genom stadens gator och konstaterar att det är vackert. Det är inte svårt att förstå att den lilla fiskeorten en gång i tiden kan ha varit ett riktigt örhänge till tillflyktsort.
När vi går runt finner vi de sedvanliga turistaffärerna med liknande tryck på tröjorna men vi finner också små lokala butiker i butiksvimlet. Barer och restauranger ligger tätt på den stora gatan Duval street och på smågatorna runt om finner vi mängder med Bed and Breakfast. Vi vinkar till Hemingways hus när vi går förbi och samtidigt så spanar vi efter de sextassade katterna men vi ser inga. Däremot så ser vi många frigående höns och tuppar på gatorna runt om hans hus.
Det känns som om alla är välkomna till den här sydligaste staden av alla i Amerika.
Det är ner till hamnen vi blir rekommenderade av vår husvärd för att få se den "klassiska" solnedgången.
Vad vi inte anar är att vi inte är ensamma. Här trängs hundratals turister med gatuakrobater, glass och spritförsäljare. Här jongleras, hoppas, dansas, spelas och sjungs det alltmedan den stora solen dyker ner i Atlanten prick klockan 6.05 denna dag. Eftersom det fortfarande är varmt i luften dricker vi en iskall Pina Colada som gamla bartendern Bill fixar enkelt i sin lilla barvagn på boardwalken. Vi får två glas vardera för det blev lite över när han fyller våra glas. Eller som bartender Bill sa- A tasting sampel!
Kvällen avslutas på Sloppy Joe´s där vi blir serverade husets egen prisbelönade Sloppy Rita.
Det är lätt att bli förälskad och det är lätt att bara va i den här lilla pärla till stad.
Blue underhåller solnedgångsgästerna |
The Curry house byggt 1890 |
Butik i typisk Key West miljö |
Min första solnedgångsbild |
Kevin Amor flyger genom luften på boardwalken |
På mark trampad av författare |
På taket gäller inga kläder |
På det riktiga Sloppy´s där hänger dollarsedlarna i taket |
Glad bartender dansar för gästerna på Coyote Ugly |
måndag 26 januari 2015
tisdag 13 januari 2015
Semester i Florida
Undertiden ni skrapar bort isen från bilrutorna så har jag lata dagar.
Vi ses snart.
torsdag 8 januari 2015
Det blev inget ÅB för mig
Datorkrach gjorde att jag för första gången sedan 1986 inte skickade in någon bild till Årets Bildtävlingen. Tja, trist förstås att det hände men jag var nog rätt chanslös ändå.
Samtidigt så kan man ställa frågan om vi behöver Pressfotografernas klubb?
Tävlingen är öppen för allmänheten. Så det är inte längre en tävling för vår kamratförening så som det var tänkt.
Det kostar också alldeles för mycket för att delta i tävlingen och vad återstår?
Vad får du för ditt medlemskap i Pressfotografernas klubb?
Funderingar som ovan har jag hört rätt mycket av på sista tiden. Vad tycker du?
Samtidigt så kan man ställa frågan om vi behöver Pressfotografernas klubb?
Tävlingen är öppen för allmänheten. Så det är inte längre en tävling för vår kamratförening så som det var tänkt.
Det kostar också alldeles för mycket för att delta i tävlingen och vad återstår?
Vad får du för ditt medlemskap i Pressfotografernas klubb?
Funderingar som ovan har jag hört rätt mycket av på sista tiden. Vad tycker du?
måndag 5 januari 2015
5 Jan 2015
Ett uppslag i dagens papperstidning Sydsvenskan. Det är Husseins och mina bilder.
I går var en fin kväll med ovan nämnda plus Lotta och Jörgen. Det visades bilder från det gångna året och det var väldigt bra bilder vi fick se. Fina grejer helt enkelt.
I dag skall jag jaga en dusch för varmvattnet är borta från Wallstreet här i Malmö.
Och så luktar det frukt överallt här i våningen.....
I går var en fin kväll med ovan nämnda plus Lotta och Jörgen. Det visades bilder från det gångna året och det var väldigt bra bilder vi fick se. Fina grejer helt enkelt.
I dag skall jag jaga en dusch för varmvattnet är borta från Wallstreet här i Malmö.
Och så luktar det frukt överallt här i våningen.....
söndag 4 januari 2015
Dag fyra/Åretsbildurval
Det fixas med bilder både här och där i detta avlånga land. Det är nämligen snart dags att skicka in bilder för oss fotografer till den svenska tävlingen Årets bild.
Lotta har ett fint reportage som hon skall lämna in och som är väldigt starkt.
Själv har jag tre bilder som jag kommer att lämna in.
I kväll kommer även broder Jörgen Johansson hit och med sig har han fina Hussein el-Alawi. De båda kommer säkerligen ha med sig fantastiska bilder som vi tillsammans skall titta på, värdera och tyckatill om.
Här nedan ser ni mina tre bidrag. Om jag vinner så bjuder ni på en öl va?
Kanske lämnar in en fjärde också....
Lotta har ett fint reportage som hon skall lämna in och som är väldigt starkt.
Själv har jag tre bilder som jag kommer att lämna in.
I kväll kommer även broder Jörgen Johansson hit och med sig har han fina Hussein el-Alawi. De båda kommer säkerligen ha med sig fantastiska bilder som vi tillsammans skall titta på, värdera och tyckatill om.
Här nedan ser ni mina tre bidrag. Om jag vinner så bjuder ni på en öl va?
Kanske lämnar in en fjärde också....
Bad Barber på KB i Malmö |
Från Cirkus Scott |
Gabriel som inte fick vara med och sparka boll |
fredag 2 januari 2015
2015 dag två
Ola Svensson(Salo) 1998 |
Nu börjar detta 2015 och vi får se var vi landar. Förhoppningsvis så har jag spelat in en platta och den är färdigmixad vid samma tid som idag, fast då om ett år.
Ola har precis flyttat in i sin lägenhet i Rörsjöstan och året är 1998. 18 månader senare släpper The Ark sin första LP "We Are The Ark" och får dåliga recentioner....Livet är inte alltid rättvist. Ola har en fantastisk röst och The Ark var ett väldigt bra Liveband.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)