Så var det fredag och bror Jörgen lurade med mig till Göteborg och Foo Fighters. Vi var där i tid för att titta på Lindköpingsbandet Ghost. Stort för dom att vara förband och min snabba analys är att det är hårdrocken svar på Army of Lovers. Byt dubbeltrampet på kaggen mot disko komp så har ni en hit.
Nåväl, klockan tickade fram till 20.49 och då kom Seattlebandet Fo Fighters in på scen med frontfigur Dave Grohl i röd flanellskjorta och med en bronsfärgad Gibson med f-hål i näven.
Jag uppskattar att det var 50.000 personer i publiken som jublade.
Handen på hjärtat så var det min första kontakt med bandet över huvud taget! Jo det skall vara ett utropstecken där. I alla fall så tar första låten slut och andra låten börjat och Dave laddar för att springa ut på scenens vänstra sida publikt sett. Han snubblar på något och får i sin fart framåt rotation och faller handlöst över scenkanten. Blir liggande en stund men reser sig och faller ihop direkt.
Benbrott visar det sig. Ja ni har hört resten. Han bärs ut på bår, blir lindats, bärs in igen med sjukhuspersonal som håller i hans fot. Bärs ut igen för att gipsas. Kommer in igen med kryckor och genomför showen. Vilken grej liksom!
När hände det senast?
Ulf Lundells crew gjorde en kupp och spelade på sista "Längre inåt landet" turnén i Växjö. Där föll en av crewet från ett piano och bröt benet.
Jag har fallit av scenen som fotograf såpass att bandet slutade spela. Dock inga benbrott.
Bror Jörgen föll av scenen på Tivolirock och bröt foten. Gjorde två låtar sittande på stol innan han fördes till sjukhus.
Så helt unikt är det inte. Men vilken konsert det blev för oss som var där. Ett Foo Fighters som som fick vara på tårna när en morfin sluddrande Dave Grohl ändrade hit och dit i setlistan och samtidigt pratade i chock om sitt brutna ben.
En kväll som vi mins.
Lördag nu kom sommaren på hastigt besök och vi har haft 27 grader varmt.
