Hej Lars Dareberg, Sydsvenskan fotograf! Hur har du firat din jul?
Jag har passat på att träffa mina föräldrar eftersom man oftast är ledig under julen.
Senapen är min favorit på julbordet förresten.
Är det något jobb/reportage du är extra nöjd med från året?
Efter 3 år som chef har det varit härligt att få komma ut och fotografera igen.
Jag är nöjd med en del grejer.
OS tyckte jag flöt på, på ett bra sätt. Jag var glad när jag var i Japan i våras.
Jag är också nöjd med att jag lyckades få ihop en historia med Jenny Wärn.
Att jag åkte till New York på våren.
Det som skrämmer mig är att det mesta är gjort på fritiden och det är en oroväckande utveckling.
Men jag är nog mest nöjd att jag har viljan och drivet kvar att göra dom där grejerna.
Att få det gjort och inte bara sitta hemma och tänka på dom.
Efter cheferiet ville jag ut igen.
Jag fick chansen att stanna men tog den inte. Jag hade sagt 3 år och 3 år blev det.
För denna gången.
I början av året var jag ledig hela första kvartalet och då passade jag på att se Australien, Japan, England och New York innan
schemat kallade på Sydsvenskan igen.
Var "hittade" du frågan om fulländad lycka?
Jag hittade alla frågor i Vanity Fair kan man säga. Dom kör en Proust Questionnaire med olika människor.
Det greppet känns roligt tycker jag så jag snodde det och översatte det med min skolengelska.
http://www.chick.net/proust/question.html
Jag gjorde en liten intervjuserie på bloggen i somras och redan där kom jag på att jag skulle ha en julkalender.
Vad är din idé om fulländad lycka?
Jag tror lycka är att vara behövd. Mycket av livet handlar om att vara behövd.
Lyckan kommer när man uträttat det man är behövd till och har gjort det bra.
Det i kombination med känslan av 2 öl, då brukar den fulländade lyckan komma.
Vad är din största rädsla?
Jag har ingen förkärlek för att gå till doktorn direkt.
Inte som någon rädsla, det handlar mer om att vara till besvär tror jag.
Inte ska väl jag störa dom för min lilla prick på armen?
Nej, det håller jag mig borta ifrån, rätt som det är så hittar dom ju något om man har klippkort till vårdcentralen.
Tyvärr kan jag känna stress över den här grejen med att vara till besvär när jag jobbar.
Snacka om att vara till besvär och det gör att jag ofta får höra att jag är väldigt snabb.
Vad föraktar du i din personlighet?
Jag kan vara så himla trött på mig själv. Men jag är ju där hela tiden.
Jag kommer inte undan. Som chef fick jag lära mig ganska mycket om mig själv och det var
både roligt och lite sorgligt kanske.
Jag jobbar med det.
Men egentligen spelar det ingen roll för det är ju ändå hur man uppfattas och det stämmer väldigt sällan med
den bild man har av sig själv.
Skrämmande på många sätt.
Kan också störa mig på att jag har så svårt att säga nej, rädslan att vara till besvär och att jag pratar så mycket när
jag träffar vänner.
Bland annat.
Vad är din bild av total misär?
I stort är det ju när människor far riktigt illa och inte har det som krävs för ett bra liv.
Vad föraktar du i andras personlighet?
Jag brukar säga att jag har svårt för dålig hygien och snålhet.
Men allra svårast har jag för människor som försöker höja sig själva genom att klanka ner på andra.
Vilken levande människa beundrar du mest?
Jag har nog ingen människa jag beundrar direkt.
Men människor som får saker gjorda.
Människor som får andra att skratta. Musiker som kan få igång grejer i kroppen.
Jag tror musiken är det starkaste berättarsättet.
Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Några i min egen enkät har sagt utseendet och det måste jag nog hålla med om.
Det vilseleder och gör konstiga saker med människor.
Dels dom som är, enligt någon mall, snygga är ofta riktigt märkliga och dom som enligt mallen är fula
blir så ofta missuppfattade av andra.
Dumt och onödigt.
Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Jag försöker att inte tänka så mycket på det.
Glada människor har något extra tycker jag, så det försöker jag vara.
Vilken levande människa föraktar du mest?
Jag går inte runt och föraktar direkt.
Ogillar Jan Björklunds idéer i den svenska politiken.
Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan.
Vem skulle det vara?
Bono.
Var skulle du helst av allt bo?
Den är svår tycker jag.
Jag gillar Irland, men det är mer en romantisk bild av det hela. Jag har bott där och det är mögligt och kallt.
New York skulle bli väldigt dyrt för mig.
Lissabon är fint.
Sydney är ju perfekt på många sätt.
Tokyo hade gjort mycket med mig.
Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Skrattet är så himla viktigt.
Att få folk att skratta är en fin egenskap.
Jag blir inte förvånad när kvällstidningarna listar hur mycket komikerna tjänar.
Klart dom får tjäna pengar, det är ju beundransvärt att få folk att skratta.
När jag föreläst och fått folk att skratta är det en sådan fin känsla i magen.
Så jag värdesätter humorn, att dom finns där och bryr sig och skrattar såklart.
Hur skulle du vilja dö?
Som en nyhet.
När ljuger du?
Jag får ofta höra att jag överdriver eller att det där kan inte vara sant.
Det stör mig.
Jag ljuger aldrig medvetet men för att göra en detalj bättre eller för att locka fram ett skratt kanske jag kan jag överdriva lite.
Allt för att få någon eller några att skratta lite.
För mina barn ljuger jag ofta, men det gör ju alla.
- Glassen är slut! trots att hela frysen är full.
Var kommer du att fira ditt nyår?
På Krusegatan i Malmö.
Har du riktigt bra koll vet du att där ligger Sydsvenskan.
Javisst, jag är tjänstgörande både nyår och nyårsdag.
Till sist så önskar jag dig en fint nytt år och vad kommer bli ditt motto detta året?
Tack det samma broder.
Oj, motto. Det är samma år efter år.
"Shut up´n play your guitar".
