Ett stilla lugn och ett Warszawadis omsluter Malmö innerstad. Jag promenerar med min kamrat Bertil som gärna kör ner nosen för att lukta ordentlig. Det är Söndag. Vi går vår vanliga slinga runt kanalen på insidan. Innanför "murarna" som det heter i en annan stad. Vi hälsar på Ingrid Maria som varit trotjänarinna på 1800-talet och vi jagar änder så dom är tvungna att ta skydd i vattnet. Det är ganska varmt och vi njuter. I väntan på ännu varmare dagar står stolar och bord fastkedjade som om dom vore rymlingsbenägna. Vi vandrar på tomma söndagströtta gator och man slutar aldrig att förvånas över att en stad kan vara så ödslig. Var är alla människor. Så klart! Dom har tagit sig till Drottningstorgets första loppis.
Och varför jämförelsen med Warszawa? För att det alltid är disigt där.
Nu fortsätter dagen med tennis, klippa film och kanske Malmö FF.
Och varför jämförelsen med Warszawa? För att det alltid är disigt där.
Nu fortsätter dagen med tennis, klippa film och kanske Malmö FF.
