Det vara några år sedan bilden på Nikki togs. Mårtensväg i Hjärup och stödhjulen på. Envis och "kan själv" var något jag kom ihåg. Stödhjulen ersattes av en avsågad hockeyklubba som vi "gaffade" dit. Nikki cyklade och jag sprang bakom. Så höll det på några dagar tills hon en dag susade förbi köksfönstret själv i den svaga nedförsbacken på gatan. Jungfrufärden på Mårtensväg slutade lyckligt om jag minns rätt. Nu är min dotter äldre, men det kommer fler "första gången" upplevelser. Det är ju det som är så gött med livet. Man tror man kan allt bara för att man kan cykla. Så är det ju inte riktigt....
Välkommen ;)
