Det pågår en kampanj från olika håll om att det borde vara förbjudet att fotografera olyckor. Det är främst i mina sociala medier som polisens vädjan syns mest.
Jan Josefsson hade ett inslag i förra veckan där alla tyckare hatade de som tog bilderna. I min mening var debatten något onyanserat. Det måste finnas mer än jag som tycker att det är bra att bilder tas.
Med det menar jag absolut inte att man skall vara i vägen för räddningspersonal. Jag tycker heller inte att man skall fotografera om man som civil kan hjälpa till att rädda liv eller vara en medmänniska. Givet vis inget frosseri. Men det är ändå viktigt att det dokumenteras.
Det är svårt att veta i förväg hur betydelsefull en bild kan bli. Bilder kan hjälpa olycksoffret att få rätt mot försäkringsbolag. Bilder kan hjälpa att utreda en olycka eller händelseförlopp.
Jag vill bara nyansera debatten något. Och i mitt jobb är etiken viktig.
Bilderna här nedan.
Helt ointressant i ögonblicket den tas. Men om det visar sig dagen efter att det är Kungen som kört bilen berusad och skadat sig. Blir bilden mer intressant då? Tänk om det var vår stadsminister som satt i ambulansen förolyckades. Blir bilden då en del i vår Svenska historia? Är jag som fotograf en så kallad "hyena" när jag tar de här bilderna? Det är också frågor i debatten. Kanske bilderna kan påverka trafikverket att göra något åt denna olycksdrabbade gatukorsningen? Eller hur kan det vara möjligt att ambulanser kör med sommardäck?
Jo, jag hittar på allt ovan här men det är ganska intressanta frågor.
