 |
| Per Gessle Mölleplatsen Malmö 2 aug 2017©Lars Brundin |
Hej Per Gessle!
Det var ett tag sedan den där första spelningen utanför Halmstad i snöstormens Växjö 1979. Förband till the Boppers och Gyllene tiders första LP var inspelad men inte släppt. Provpressningarna av LP:en var i gul vinyl och det lät fantastiskt! Det lät nytt och framför allt lite lagom tufft för att vara svensk pop. En första låt "Rembrant" från en EP hade snurrat några månader tidigare i radioprogrammet Asfaltstelegrafen och min nyfikenhet på dit band var stor. Jag var där för att höra bandet från Halmstad och jag blev inte besviken den där snöiga kvällen i Teleborgshallen.
Sedan gick det några år av fotograferingar i "diket" med ditt Gyllene. Det var även Badrockstiderna i slottsruinen på Öland. Jag var där alla dagar alla år. Bäst var kanske duetterna med Sanne och Marie.
Under åren på Smålandsposten lärde jag känna J-O Wikström och även Päivi B från din hemstad. Vi har haft mycket kul genom åren. Mer då än nu men minnena är vackra och fina. Säg hej från mig när du träffar dom.
Senare kom skivsigneringar av din första soloplatta och köerna på Carlessons musik i Växjö ringlade sig långt ut på gatan och slog alla rekord. Det blev några bilder där till Smålandsposten där.
Sen bar det av upp till Stockholm för mig och jobb på Expressen. Du gjorde Roxette turné i Sverige och jag var med några spelningar. Senare det året dansade du och jag med Prince på ett tomt dansgolv i Stockholm. Jag vill minnas att jag och Prince dansade först sedan anslöt du. Minns jag fel?
Du flög ut i världen med Marie och jag flyttade till Malmö. Du kom på besök med Roxette igen och jag fotograferade oförglömliga dubbelexponeringar som senare hamnade i Roxetteboken. Kanske jag skall tacka J-O Wikström för det men jag tror du valde bilderna själv. Sen har vi mötts sporadiskt som på ett hotell i Malmö (Mäster Hans) med Marie och jag hade Hasselbladaren. "En sådan har Anton sa du och jag skrattade."
Jag filmade återtågets skivsignering på Folk&Rock och jag såg någon spelning där en akustisk Mats Ronander var förband.
Så igår så var jag publik på Mölleplatsen i Malmö och jag konstaterade att det gått några år sedan den där snöoväderskvällen i Växjö 1979. Det är 38 år sedan Per! Det är ett liv som passerade revy där framför energiske "Brainpool" Christoffer Lundqvist.
Jag han gå ut grundskola, gymnasiet, gifta mig, få barn, köpa hus, skaffa hund, få en stroke, skilja mig, vuxna barn, flytta från hus till lägenhet och gifta mig igen och precis allt där emellan.
Herregud, vad skall detta öppna brev leda till!
Jag vet inte riktigt, jo det vet jag. Men det kommer i slutet.
Så står jag då där långt framme vid kravallstaketet med min Lotta. Vinkar till fotograferna som gör de obligatoriska tre låtarna i diket för att sedan vandra hemåt till redaktionerna.
Jag konstaterar att publiken är blandad både i ålder och kön. Här finns grabbarna som vrålar "Jag går och fiskar" till tjejerna vid sidan om mig som ropar på "Päääärrra" och dansar vilt i "Här kommer alla känslorna på en och samma gång". Jag har ett äldre par bakom mig som mumsar på någon sorts kebabtallrik och de klappar händerna och sjunger med hellre än bra till "Kung av sand". Det är tonartsbytet i refrängen de inte riktigt klarar utan ligger kvar där på versackordet i G.
Regnet kommer under bortglömda pärlan "Honung och guld" men tårarna från himlen slutar lika snabbt under "Ljudet av ett annat hjärta". Du har en fin blandad publik Per!
Malmöpubliken lockar bandet rytmiska krumbukter, hopp och lekfullhet. Malmöprofilen Dr Rock blir omnämnd av den snart 50-årige Magnus Börjeson(Beagle) när Clarence Öfverman skall härma Malmöitiska. Den väna Helena Josefsson har lämnat körledet och kliver fram som den härliga sångerskan hon är. Här vill jag skrika till grabbarna bakom mig att höja blicken till hennes mun när hon sjunger för er. Skärpning där! (läs urringning). Den alltid lika taktfasta Andreas Dahlbäck på sitt lilla röda trumset är alltid stor underhållning. Även han firar snart 50 vilket är en gåta för sig. Som han spelar! Malin-My Wall, fiol och Ola Gustavsson, gitarr håller lite lägre profil men bör ju givetvis nämnas. Utan band, ingen Per Gessle.
Så plötsligt är det slut i den varma sommarnatten. Jag känner mig glad men inte riktigt nöjd. Det var en bra konsert men vad var det nu du sa där i början efter finstämda "Must have been love".
- Jag har skrivit 600 låtar och det var svårt att välja bland alla. Du sa att du ville spela från hela registret. Allt från Gyllene, din solokarriär och från Roxett. Jag känner att du kunde ha gett mig lite till. Du kunde ha gjort den här turnén till ett granitblock i svensk konserthistoria. Du kan med din låtskatt ha gjort de där mastodontspelningarna som aldrig tar slut. Spelningarna som gasades till ett euforiskt "sista halvtimmen galet, det bästa jag sett i mitt liv" slut. Spelningarna som kommer att pratas om i åratal. Du kunde gjort det, du skulle ha klarat det lätt. Du kunde startat akustiskt med Helen och Christoffer. Berättat för oss om din början. Låtarna som skrevs om. När jag skrev den här och så vidare. Publiken skulle älska dig ännu mer. Hur kom låten Billy till? Vad hände med kompisen vars liv blev till en väska? Alla berättelser och anekdoter du har upplevt. Berättat om misstag och felbeslut.
Fan du skulle kunna göra det och du skulle kört över oss! Verkligen. Vi skulle ha älska det i publiken.
Det blev "Honung och guld" och en bra Malmökväll. Jag ville ha mer.
Fast egentligen är jag full av beundran över alla de låtarna du bjöd oss på. Vi känner igen alla. Jag kunde sjunga med i de flesta och min fru Lotta fick det där härliga leendet på sina läppar när vi gick hem via Boulbar för en sängfösare.
Så Per! Varför detta plötsliga brev till dig? Jo jag vill vara förband till din nästa turné. Jag tror jag skulle passa som handen i handsken att få värma din publik. Speciellt nu med min kommande platt. (Jag kommer att sniffa reda på din postadress och sända ett signerat ex av den nya skivan som släpps nu i höst). Dessutom så är jag en djävel på alla racketsporter. Speciellt tennis och padel. Jag kan underhålla dig där varje dag på banan. Mitt band består av underbara människor som även de kan bidra med trivsel i stora mängder och personligheter. Reser vi dessutom med fruarna så blir det ännu bättre "back stage" vill jag lova. Vi är ett härligt samspelt gäng. Det bästa är ju också att jag kan hantera en kamera vilket kan komma till nytta av att alltid ha en professionell fotograf inom tio meters räckhåll om man vill dokumentera något. Filma? Det fixar jag också. Nu menar jag inget illa Anders Roos. Jag kan komplettera nästa bok :)
Det enda som jag inte kan skryta med, trots att vi dansat ihop. Är att jag inte känner dig eller egentligen inte ens suttit ner och snackat med dig ordentligt. Men om du vill, vågar och kan så ändrar vi på det någon gång i snar framtid. Spelar fantastiska racketmatcher mot eller med varandra, byter ett och annat ackord, spelar vinylskivor och lagar stora måltider för varandra.
Tills vi hörs. Ha det!
Din blivande vän/ Lars Brundin
som är en artist på Spotify
