Paris terrordåd

Svart dag för männskligheten. Obegripligt och kusligt att sådan sker oavsett var i världen.

På gränsen till Sverige

 Jag och Olle Lönnaeus var i går på Köpenhamns huvudbangård för att försöka träffa någon eller några flyktingar som var på väg till Sverige utan id-handlingar. Vi träffade Fazal som varit på flykt i 20 dagar genom Europa. Han ville verkligen berätta sin historia för oss och vi tog avsked i Hyllie när gränspolisen kom.
Läs mer på Sydsvenskan här

Jetbone och en parafras med Peter Webb

Fick möjligheten idag att föreviga de fantastiska killarna i Jetbone. Hela vägen från Sundsvall kommer dessa sköna rockers. En mängd svenska fotografer har fotograferat bandet i en fotografisk hyllning till fotografiet. Jag fick möjligheten att göra min hyllning idag och jag valde att i första hand göra en hyllning till fotografen Peter Webb. Han som fotograferade Rolling Stones till albumet "Sticky Fingers". När den fotografiska hyllningen var klar så passade vi på att ta lite bandbilder också, a la´Lars Brundin.

Så här såg ett pressmeddelande ut för ett tag sedan...

Tolv kända fotografer har gjort parafraser/covers av elva kända fotografier med det relativt okända Sundsvalls-bandet Jetbone. Projektet tog sin början för tre år sedan då Jetbones gitarrist Alin Riabouchkin, efter att ha sett fotografier av Hans Hammarskiöld och Bruno Ehrs, beklagade sig över alla dåliga och stereotypa rockbandbilder. Hans Hammarskiöld och Bruno Ehrs födde idén till projektet som gick ut på att varje fotograf har sin idol och ikon - en fotograf som har inspirerat dem. Varför inte göra en parafras, leka med sin idols bildvärld, och placera Jetbone i bilden? Tre år senare ser vi resultatet i en fantastisk fotoutställning, skapad med hjälp av gräddan av svensk fotoelit som leker med internationella ikoner och ett galet rockband från Sundsvall.  

Utställningen innehåller foton av Sanna Sjöswärd, Martina Sjauna, Paulin Holmgren, Kristoffer Lönnå, Thomas Wågström, Marie Thérèse-Sommar, Rhys Jones, Bruno Ehrs, Terje Lindblom, Oskar Ohlson, Tony Sandin och Sofia Runarsdotter. Hans Hammarskiöld hann tyvärr aldrig genomföra sitt planerade fotografi innan han gick bort hösten 2012. Projektet tillägnas Hans minne.

I Malmö pimpas elskåpen

På flera gator i Malmö håller man på att måla elskåpen.
Vackert och kul tycker jag.

Spadtag 173 Kalkbrottet

HSB i Malmö skall bygga nya hyresrätter. Sydsvenskan var på plats.

Fars dag

Nikki vid frukostbordet

Jag har blivit firad idag. Brunch i Lund på Mejeriet. Gott och härligt.

Nu snart James Bond på Spegeln i Malmö.

Grattis även på dig pappa.

Alexander och Nikki på Coney Island

Min far och mor

Inget nytt från fronten

Det är fredag och regn i Malmö. En vecka som annars har varit mild och torr. Nu väntas det nederbörd och hösten mörker känns.
Jag skall ner till Skanör för några intervjuer och bilder. Bra och kul.

Dottern kommer ner till Skåne i mitten av december. Flygbiljetterna är dyra under juletider så det gäller att passa på när priserna är humana.

På resfronten så väntar min kollega Hermod och jag på pressvisum till Kuba. Efter Kuba så blir det USA och Florida i samma ärende. Jo, ni får läsa om det senare här.

Ha en trevlig och skön helg. Själv skall jag se Bond på Söndag efter brunchen...

Spadtag 171 Skanörs hamn

Jag har skrivit om det här förut, första spadtagetbilderna.
Jag tror faktiskt att jag har gjort någon här emellan men mins dåligt.
I Skanör så skall badhytten återuppbyggas efter att den brann ner. Så vi på Sydsvenskan blev inbjudna till "första spadtaget" där bland sanddynorna. Vi kom dit en halvtimma före spadtagstiden för att intervjua initiativtagarna till bygget. Så jag parkerade på en tom parkeringsplats.
När vi sedan vandrade tillbaks till parkeringen var min bil inte ensam längre utan stod inklämd bland fyra Porschar och en Masserati. Tja, vad säger man?
Vi hade även med oss praktikant Björn från Hagalidskolan i Staffanstorp som skötte sig ypperligt.

Kaffe och en kaka stod redo för världspressen ©Lars Brundin

Så togs det obligatoriska spadtagen av byggherrar, politiker och intressenter.   ©Lars Brundin

Lång tisdag

Carina Nilsson(s) pratar med pressen framför Stadshuset i Malmö om Romernas situation

På tisdagar var tredje vecka har vi tre fotografer som jobbar i Malmö ett pass mellan  klockan 10-21.
Ibland är det lugnt och ibland är det mycket att göra. Tisdagen i går var den senare. Jag gjorde nio jobb under dagen och kvällen. Alla jobben var runt om i Malmö så det funkade rätt fint rent logistiskt.
Kvällen avslutades i Bellevuehallen med innebandy.
Som tur är så har jag haft sovmorgon i dag.

Ensamkommande barn som flyr kriget

En granne var över och lämnade en TV och en DVD spelare samt 4 filmer     ©Lars Brundin

De kommer ensamma från krig. Några har sett sina föräldrar mördats. Andra har flytt hals över huvudet från kriget. Att vara ensam i ett nytt land är en utmaning. Att inte kunna språket, att inte ha ett hem och ovissheten om släktingar eller föräldrar är också en utmaning.
När jag träffade dessa barn så försökte jag sätta mig in i deras situation. Det gick inte.
Den enda oron jag minns från barndomen var att börja på högstadiet i en ny skola och med större tuffare killar. Jag är glad och tacksam att jag föddes i rätt land och fick så bra förutsättningar i livet.

Ensam i ett nytt land utan någonting   ©Lars Brundin

Nakna väggar men en varm och mjuk säng, tak över huvudet och gemenskap  ©Lars Brundin

Ett stabilt hus är byggt-bilder från inspelningen

Trots förmiddagens personligt tråkiga besked om mitt öga och grön starr så rullar det vackra livet vidare. Jag är oerhört tacksam för det och jag blev väldigt glad över alla tillrop på sociala medier. Tack alla fina er! Nu går vi vidare.

Vi fortsatte igår i studion med gitarrer av Eddie "the Wizzard" Nyström och en ny fantastisk gäst med röstresurser som heter duga. Hennes namn? Hanna Svensson gott folk och hon sjöng mig ut ur studion som om jag vore ett vilset höstlöv. Milda Matilda vad kul vi hade igår!
Antti Vourenniemi  rattade bra och positivt som vanligt och bidrog så att vi alla bibehöll god energi och bra humör genom hela sessionen. Nu börjar detta hemmasnickrade bygge att ta form rejält. Det känns som om husets grund är stabilt gjutet. Väggarna står starka runt om och taket är lagt. Det kommer att putsas med ytterligare några röster för att verkligen hålla mot väder och vind.
 Sist kommer det att strösslas med orgel, piano, dragspel, trumpet och fiol så att trädgården blir fin och välkomnande.
Men för att sammanfatta. Vi är långt komna på resan.

Andreas, Lars T och Lars B lyssnar på vad producenten säger    ©Lottapictures

Andreas Ekström på bas vilar sig mellan tagningarna   ©Lottapictures

För det taktfasta står Lars Thulin    ©Lottapictures

På kommandobryggan styr Antti Vourenniemi med värdefull hjälp av Eddie Nyström   ©Lottapictures

Bredbent på skakiga ben möter en riktig stabil rockare               ©Lottapictures

Utsikten från maskinrummet   ©Lottapictures

Eddie Nyström ©Lars Brundin

Hanna Svensson ©Lars Brundin

Håkan Nyberg gästtrummar ©Lottapictures

Jag har grön starr

Så var det då bekräftat efter ett års väntan. Jag har grön starr på mitt vänstra öga. En skada på synnerven som inte går att laga. Det är också samma öga som jag använder när jag fotograferar. Det känns lite kast om jag skall vara ärlig. Men det kunde ju varit värre.

Nu kommer jag att få betablockerare i droppform för att hålla tillbaka eventuell utveckling av det onda. Så en droppe om dagen håller blindheten borta från mitt öga. Jag får hålla tummarna.

Läkare Johan sa att när jag är 90 år så ser du nog inte så mycket med det ögat. 

Ja vi får nog vänta och se hur det går med det.

Selfi hos ögondoktorn

Stora journalistpriset till mina kollegor

Under tiden jag var ledig och borta från jobbet så har det hänt roliga saker. Mina fina kollegor har blivit nominerade till Stora journalistpriset i kategorin: Årets avslöjande

Välförtjänt och roligt. Grattis till Hussein El-Alawi, Jens Mikkelsen och Federico Moreno.

Ni kan läsa mer här

Alla grunder klara

Så har ännu tre dagar i studion blivit historia. Det har lagts sång på sju av tretton låtar. Eddie har fem låtar till att peta dit riff på och det är lite småfix kvar för att det skall låta något.

Men nu har alla låtarna fått en grund och det är ju underbart.  Det vill säga, trummor, bas och gitarr. Den sista låten i dag gästades av legendariska Håkan Nyberg på trummor. Ni som kan historien vet att han spelar med Nationalteatern och många, många fler.  Förhoppningsvis så kommer några till av mina vänner att gästa på denna skiva. Vi får se vad producent Antti har att säga efter första råmixen. Efter det så får vi se vem jag skall ringa och be på mina bara knä för att få de att delta.

Jag måste nog erkänna att det här skulle jag kunna göra 7-11......

Här köper du min skivan Rootsy

Håkan Nyberg gästade projektet 66-16                         Foto: Lotta Gyllensten

Inspelningen fortsätter

Jag och mina vapenbröder fortsätter tappert att kämpa med grunder och diverse pålägg. Det är kul det där med att spelan in. Man blir glad och frigör massa härliga små grejer i kroppen så att man blir helt lycklig. Snart är det sången som skall läggas och då gäller det att inte snubbla på orden. Bilden nedan är en hyllning till Pelle Jernryd. Jag har snott hans pose helt och fullt. Lotta förevigade i ateljén.

Nu in i "studio mode". 

Trevlig helg alla.

Foto: Lotta Gyllensten

Grattis till nomineringen Åsa, Johan och Linda

Så här skriver TT idag...Grattis till er alla

Här är de nominerade till TT:s Stora Fotopris 2015

Åsa Sjöström, Linda Maria Thompson och Johan Bävman är årets nominerade till TT:s Stora Fotopris. Vinnaren avslöjas 3 december och då presenteras också vem som får ta emot TT:s Fotostipendium. 

Åsa Sjöström//Secret Camps. De har lämnat allt bakom sig; hemmet, familjen, släkten. Allt som är bekant och invant. En del pratar inte svenska. Några har bott i Sverige utan att komma i kontakt med världen utanför dörren. Kvinnor -några med eget boende- som lider av ensamheten och det fullständiga tomrummet. De finns inte längre i ett sammanhang. De drömmer om en stunds glädje, om att deras barn ska slippa sitta innestängda på någon kvinnojour. Våldet mot kvinnor och barn tar inte semester. Men bilderna ni ser handlar om några dagars frihet på ett sommarläger någonstans nära dig. 

Linda Maria Thompson//In Place Of Memory tar upp frågor kring identitet, plats, och migration samtidigt som den utforskar hur kollektivt minne tar sitt utryck i fotografier. Genom att använda mig av min egen migrationshistoria och återvända till platser i Ådalen som är fyllda med idylliska barndomsminnen försöker jag närma mig universella sanningar kring migration och platsens betydelse. Området är kanske mest känt för de historiska händelserna kring Ådalen 1931 men det genomgår nu stora förändringar i form av en ständig utflyttning av lokalbefolkningen samtidigt som man ser en stark tillströmning av flyktingar. 

Johan Bävman//Swedish Dads. Sverige har en av de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. Trots den förmånliga försäkringen och bonusen, unik i sitt slag, är det bara en bråkdel av landets pappor som väljer att ta ut alla sina lagstadgade föräldradagar. Endast 14 procent väljer att dela helt lika. Mitt fotoprojekt Swedish Dads bygger på porträtt på långtidsföräldralediga pappor i vardagssituationer där man tyvärr än idag förväntar sig kvinnor. Jag vill berätta om bakgrunden till vårt unika föräldraförsäkringssystem, men också så ett frö hos andra pappor, i Sverige och i andra länder, om vilka positiva effekter ett generöst föräldraförsäkringssystem kan ha.

CL fotboll

Jubel efter 1-0 målet Foto:Lars Brundin

Champions League i går i Malmö och jag var på plats längst kortsidan.
En varm höstkväll med lite regn i luften för Malmöborna.
Kul att träffa kollegor och bekanta i korridorerna under stadion.
Nu torsdag

Det pågår en debatt om olycksbilder

 Det pågår en kampanj från olika håll om att det borde vara förbjudet att fotografera olyckor. Det är främst i mina sociala medier som polisens vädjan syns mest. 

Jan Josefsson hade ett inslag i förra veckan där alla tyckare hatade de som tog bilderna. I min mening var debatten något onyanserat. Det måste finnas mer än jag som tycker att det är bra att bilder tas. 

Med det menar jag absolut inte att man skall vara i vägen för räddningspersonal. Jag tycker heller inte att man skall fotografera om man som civil kan hjälpa till att rädda liv eller vara en medmänniska. Givet vis inget frosseri. Men det är ändå viktigt att det dokumenteras. 

Det är svårt att veta i förväg hur betydelsefull en bild kan bli. Bilder kan hjälpa olycksoffret att få rätt mot försäkringsbolag. Bilder kan hjälpa att utreda en olycka eller händelseförlopp.

Jag vill bara nyansera debatten något. Och i mitt jobb är etiken viktig.

Bilderna här nedan.

Helt ointressant i ögonblicket den tas. Men om det visar sig dagen efter att det är Kungen som kört bilen berusad och skadat sig. Blir bilden mer intressant då? Tänk om det var vår stadsminister som satt i ambulansen förolyckades. Blir bilden då en del i vår Svenska historia? Är jag som fotograf en så kallad "hyena" när jag tar de här bilderna? Det är också frågor i debatten. Kanske bilderna kan påverka trafikverket att göra något åt denna olycksdrabbade gatukorsningen? Eller hur kan det vara möjligt att ambulanser kör med sommardäck? 

Jo, jag hittar på allt ovan här men det är ganska intressanta frågor.

Första helgen i studion

Så har då mina låtar äntligen hamnat i studiomiljön. Här studsar mina tre ackord bland trummor, gitarrförstärkare i olika storlekar, bas riggar, sladdar, pedaler, mikrofoner och studioväggar med ljudabsorberande material. Här finns en vägg med en ett fönster och bakom den sitter herr Antti och rattar ljudet. Han gör det proffsigt och kommunicerar positivt med oss från sitt rum. I kontrollrummet sitter också Eddie med sina proffsöron och lyssnar kritiskt på oss. Även han kommer med ovärderliga råd, han ställer in mitt gitarrljud, han uppmuntrar och han knuffar oss framåt.
Det jag, Andy och Lars presterar live i studion synas noga och vi gör fel och vi gör rätt. Vi tar om vissa toner i en låt medan andra låtar sitter som en smäck. När vi tre inte orkar längre så tar Eddie "the wizzard" över. Medan vi tre "amigos" lagt en grund så har Eddie undertiden funderat, lyssnat och testat olika saker där bakom glaset till kontrollrummet. Ut kommer han med sin svarta Gibson och petar dit det ena riffet efter det andra. Han färgar låtarna med sina klanger och han smetar dit murbruk i låtarnas sprickor. Oftast gör han det på en tagning och oftast träffar han helt rätt i sitt eget gitarrljud så att allt gifter sig fint med varandra. Det ser så enkelt ut och jag kan lova att det är vackert.

Jag upptäcker att jag har träningsvärk i högerarmen efter att ha vevat som aldrig förr på gitarren. Jag har en blåsa på högerhandens ena finger efter att den träffat strängarna tusentals gånger. Vänster fingrarnas yttersta toppar ömmar efter alla ackord och suset i öronen håller sakta på att försvinna efter allt ljudbombardemang. Men mungiporna är uppe vid öronen och jag är oändligt tacksam över att alla ställer upp, tar sig tid och hjälper till. Det känns fantastiskt och man blir rörd till tårar när man funderar lite till.
Och när man sitter där i kontrollrummet efter att Eddie gjort sina smått magiska pålägg från hans gitarr, Antti rattar en råmix från mixerbordet så kom jag på mig själv att tänka. "Fan, det här är ju min låt!" Ja, ni fattar. Det här kommer att bli bra....

Jag i studion ©Lotta Gyllensten

Eddie och hans svarta ©Lars Brundin

Fredag i Eslöv och 66-16 börjar

Regn mot fönster ©Lars Brundin

Fredag och en spännande helg som väntar.
Jag kommer att tillbringa åtskilliga timmar i Eslöv denna helg.
Varför då?
Bandet intar studion och projekt 66-16 börjar.