Längre bort

Umeå och Älven ©Lars Brundin

Han kallade sig för Mumriken när jag ropade till honom från bron. Han gled sakta på Älven. Vinden fyllde hans hemmagjorda segel av plast och "båten" av vit, tjock byggfrigolit drev hans flotte framåt, bort. 
-Jag har byggt den själv, ropade han tillbaka på min fråga om vad han heter.
Jag ropar igen. Ställer samma fråga. Vad heter du?
-Mumrik! Sedan försvinner han under Umeås nästa bro och sedan tappar jag honom med blicken. 
Tre månader senare får jag ett mail från Mumriken som gärna skulle vilja ha en bild som jag tog.
Han fick bilden och på frågan var han hamnade svarade han. Längre bort mot havet till.
Jag beundrar honom fortfarande där han stod med bar överkropp på sin rangliga farkost med ryggsäcken vid sidan om.

Hör mig här på Spotify ;)