VK värnar bilden-bra där!

Ingvar Näslund skriver i VK om hur viktig bilden är för journalistiken. Han har förstått.
Ni läser enkelt här!

Vardag igen

Tillbaks i Malmö och tillbaks på jobbet. Fint med alla fina kollegor.
Lotta har varit i Göteborg och fotograferat hästar som skuttat runt i manegen. Ta er en titt på fina bilder från "kiss and cry corner" här-roligt och bra.

Skivkontrakt-plötsligt händer det!

Det här med att få för sig att spela in en skiva är en vacker tanke. En tanke som snurrat i mitt huvud från och till ganska länge. Men så fick min dotter Nikki mig att ta steget genom att helt enkelt påpeka att det aldrig är för sent. Sagt och gjort. Jag började med att boka Victoriateatern för ett och ett halvt år sedan. Sedan började jag skriva låtar. Efter det tog jag kontakt med mina bandkamrater. Vi repade lite och det lät ju faktiskt väldigt bra.
Efter det så letade jag studio till inspelningen och det blev
Antti Vuorenniemi som tog mig under sina vingar. Inspelningarna fortskred bra och vackert. Gästartister kontaktades och en febril logistik tog sin början för att få alla pålägg gjorda runt om i södra Sverige samt i huvudstaden.
Mixningen börjades i januari och efter lysning på de första utkasten på de mixade låtarna så växte tanken om ett skivkontrakt. Hur fixar man ett sådant? Jag kontaktade tre bolag som jag tycker ger ut bra musik i min genre. Ett av bolagen har ännu inte svarat. Bolag nummer två svarade direkt och sa att "Vi tar inga nya artister" och bolag nummer tre ville ha ett möte. Så en dag i februari möttes vi och jag spelade upp fem låtar i min bil. Det låter kanon sa herr direktör. "Vi hör av oss."
Så plötsligt ringer min telefon på morgonen på min resa i USA och en röst talar om att nu är det klart. Så nu har jag ett "label". Det är  Fassberg & Osterlind Music AB som kommer att ge ut skivan och det är Mikael Fässberg som tror på min musik-kul! Nästan så att jag måste nypa mig lite i armen.
Men snacka om att göra allt baklänges!
Så nu gott folk är snart de 13 låtarna på väg till tryckeriet tillsammans med omslag och hela konkarongen. Antti jobbar för fullt med omslag och mastring.
Men först så kommer det att släppas en digital singel den 15 april. Sedan kommer det fysiska albumet den 29 april.
Det är aldrig för sent att hänga på sig en gitarr och skriva lite låtar.
Med kärlek, för kärlek, av kärlek till musiken

Här köper du min skivan Lars Brundin "Hotel Royal" Rootsy cdon har den också
Eller kontakta mig...

// B

Foto©Lotta Gyllensten

Cuba i Miami

Är på resa och det bloggas väldigt lite från mig just nu. Håll ut!

Grattis mamma

Nikki tog bilden med sin selfipinne. Det är mamma som fyller år. 

Grattis bästa mamma

Bilden på Louise Hoffsten

Louise Hoffsten Malmö 1990 ©Lars Brundin

Min bild på Louise Hoffsten har get pling, tjing och tjo i sociala medier.
Jag har fått förfrågan om den är till salu. Svaret är ja det är den. Jag kommer max att göra tio signerade kopior på den i storlek 50x50 ev 40x40 (rätt stort alltså). Rama får ni göra själva.. Hör av er om ni är intresserade.
För er som undrar om Louise själv har sett bilden så är svaret ja. Hon blev glad av den.

Sir George Martin

Sir George Martin©Lars Brundin

Mötte Sir George Martin i Lund för några år sedan. Han gillade min bild på honom här ovan.

Sisters Academy

Sisters Academy har tagit över gymnasieskolan Nova Academy i två veckor. De gjorde om nästan allt i skolan. Bytte möbler och fixade ny belysning. Varje dag var olika och eleverna tvingades hela tiden tänka utanför boxen.

Kul ide´

Läs mer här

Fjellisgalan 2016 i bilder

Årets Fjellispris delades ut till Louise Hoffsten på Victoriateatern i Malmö.
Det bjöds på fantastiska toner från "husbandet" som denna kväll bestod av Håkan Nyberg(trummor), Pontus Snibb(gitarr), Magnus Nörrenberg(klaviatur), Kalle Johansson(bas), Jens Haak(blås) och Bengt ”Bengan” Blomgren(gitarr).
Gästartister som Jalle Lorensson och Richard Lindgren förgyllde kvällen extra mycket.
Ni som var observanta under lördagkvällen såg också att Håkan Bladh tvingades upp för att köra i "Like a rolig stone" och Mange Andersson gästade med herr Lindgren på "Grand hotel".
Louise Hoffsten fyllde galant andra set själv och nöjda gick vi ut i den regniga marskvällen.

Pontus Snibb©Lars Brundin

Louise Hoffsten och Jalle Lorensson i munspelsduell ©Lars Brundin

Magnus Nörrenberg Och Louise Hoffsten pratar noter och ackord ©Lars Brundin

Jens Haak saxofon ©Lars Brundin

Richard Lindgren ©Lars Brundin

Kalle Johansson, Pontus Snibb i stilstudie ©Lars Brundin

Pontus Snibb och Victoriateaterns härliga publik ©Lars Brundin

Jalle Lorensson ©Lars Brundin

Håkan Bladh med de fina rock´n´rollbootsen och ett glas rött i handen körar till "Like a roling stone" ©Lars Brundin

Victoria ©Lars Brundin

Jens Haak var kvällens musikaliska överraskning ©Lars Brundin

Bill Nyberg höll ordning på allt backstage ©Lars Brundin

Pressfotografiets vara eller icke vara

Det finns en risk att sådana här bilder slinker igenom när kunnigt folk försvinner från tidningsredaktionerna.

Njuter helgen hemma i Malmö och ser att en del kollegor är i Jönköping för att delta i Årets Bild. Pressfotografernas klubbs ordförande, Mia Karlsvärd har innan helgen rapporterat oroligt om fotografernas icke vara på Sveriges alla tidningsredaktioner. Samtidigt kommer rapporter att det är fler bilder i Svensk media någonsin(Terje Lindbloms forskning ). Det rapporteras även om att professionella bilder betyder väldigt mycket för läsarna. Läsarna märkerav kvalitén på bilderna i tidningarna och det spelar stor roll för läsvärdet. Jag har ingen av dessa rapporter framför mig och jag hänvisar till det jag minns att jag läst i tidningar och i sociala medier. Men jag tror nog att det stämmer ganska väl.
Bilden har alltid varit ett viktigt instrument i historieberättandet och det kommer nog förbli så även i framtiden. Aldrig förr har bilden varit så populär så som den är i dag i samhället.
Jag tror att det är oerhört viktigt för mediehusen att behålla det goda bildberättandet. De vanliga alldagliga jobben som vi bildsätter för att höja berättelserna och nyheterna är också viktiga. Läsarna är inte dum utan ser skillnaderna mellan en bild tagen av en fotograf eller en vanlig kamerahållare.
Precis som när läsarna känner skillnaden i det goda, välskrivna ordet jämfört med en mindre bra text utan flyt eller formuleringar.
Det finns också ytterligare en aspekt i att värna god fotografi. Nämligen trovärdigheten betydelse. Vilka andra än vi på tidningsredaktioner värnar om den äkta, sanna bilden mer? Se exemplet ovan. Det är lätt att bli lurad och det är lätt att källgranskningen glöms bort.

Som sagt. Ni gör ett bra jobb kära kollegor och jag vet att vi kämpar mot lönsamhet och aktieportföljer. Så det kanske inte är så dumt det där som Mia Karlsvärd föreslog att bildjournalistiken skall värnas i presstödet. För alla läsares skull, för vår demokrati skull så är det viktigt med fri och oberoende press. Men det är också viktigt med riktiga bilder. Så visst borde politikerna se på detta förslag.

Mia Karlsvärd fick en fråga från SVT:

Men i dag är ju alla fotografer med sina telefoner, behövs det verkligen professionella fotografer i samma utsträckning?

– Alla kan inte vara fotografer. Det är en klyscha som vi måste ta död på här och nu. Det är ett yrkeskunnande som står bakom. Alla kan ta ett kort, men alla kan inte ta en bild. Det är stor skillnad, säger hon.

Och jag kan lägga till det här.

Bara för att du har en skrivmaskin eller ordbehandlare så kan inte alla skriva en bok eller en bra text till ett reportage.

// Ha en skön helg

Det där med att fylla år

1969 åra modell av Lars Brundin   Foto: Bendie Jönsson

Den 3 mars 1966 föddes jag på Växjö lasarett, självklart helt ovetande om omvärlden runt omkring mig. Så förblev det några år tills jag fick vara ute och leka lite själv med sina kompisar på Vretvägen i Växjö. Plötsligt växte världen från vårt hus till lekplatsen, den lilla skogen utanför och till kompisarnas bostäder. Jag upptäckte och jag utforskade. Man lärde sig nya ord och man lärde sig allt möjligt från de lite äldre kompisarna. Men jag var trygg och glad. Skolan kom och en ny värld öppnades för mig. Den här världen var större och stökigare. Mer brutal än kvarteret där hemma. Jag lärde mig säkert massor av saker men minns inget direkt från lågstadiet. Kanske att vi hade en fröken som var gullig och att vaktmästaren var väldigt sträng och högljudd.

Högstadiet, här kom nästa värld. Om ännu tuffare med droger, cigaretter och sprit. Jag lyckades navigera mig igenom högstadiet utan att falla i några fällor. Hade en inre kompass som sa att man nog skall akta sig för sådant. Minns att jag som 14-åring köpte min första moped, Cresent 2-växlad kompakt. Minns hur min pappa och jag skruvade ner den i minsta del och renoverade den till perfektion. Ny lack, svart med guldflakes och allt som gick att kromas glänste i silver. Jag minns den födelsedagen när jag fyllde "moppe"speciellt. Hur jag väntade in tolvslaget, satte på mig hjälmen och körde en runda runt omgivningen på min moped i den iskalla marsnatten. Minns att det blev imma på insidan av glaset i min integralhjälm. Men världen blev större med moped. Man kom längre bort. Samma sak när det blev körkort. Världen blev så mycket större och större skulle den bli. Gränserna blev oändliga när man fick jobb som fotograf på en tidning. Plötsligt hade jag pengar på fickan och en arbetsgivare som kastade ut mig via flygplan i världen.

Det är lätt att glömma att jag har fått privilegiet att få se världen genom kameran. Jag har sett och fått uppleva lika mycket orättvisor, fattigdom, förtryck, kuvade människor som rättvisa, glädje, rikedom.
Jag har träffat kungar, uteliggare, kändisar och vanliga knegare. Människor med förhoppningar och människor som behövt tröst. Jag kan inte säga att jag sett allt men jag har sett en hel del.

I utforskningen av denna värld har jag lärt mig att uppskatta min nyfikenhet på andra människor. Jag hoppas att jag alltid kommer att ha nyfikenheten kvar så länge jag lever.
Att ställa frågorna som ingen annan vågar ställa. Att ta reda på sakernas förhållanden. Stort som smått. Högt eller lågt.

Vilket är det roligaste jobbet du gjort? Vilken händelse kommer du ihåg mest?
Frågor jag kommer att få en dag som den här. Visst kommer jag ihåg händelser, platser och resor.
Men det allra roligaste är att jag fått uppleva så många olika saker med mina kolleger och de som varit runt omkring mig, hemma som på jobb. Det är det som betyder mest. Kollegerna är lika viktiga som familjen.
Men visst! Fråga mig gärna hur jag plötsligt stod med mina två händerna på Prinsessan Stéphanie av Monacos båda bröst. Eller när jag stod på stora oranga scenen i Roskilde med Sanne Salomonsen eller när polisen prejade min bil och drog vapen mot mig. Eller när kungen gav mig fingret. Eller hur jag hamnade i Karesuando för att ta en bild på en femåring. Eller hur jag störtade med en eldhärjad luftballong på en parkeringsplats. Eller hur jag det kom sig att jag fick se en hemlig Bruce Springsteen spelning på en liten teater i Asbury Park.

Eller så kanske jag ska skriva en bok om allt som jag varit med om.

Nästa stora grej är ju skivsläppet den 23 april. En soloplatta helt enkelt med eget material.
Med väldigt god hjälp av vänner såklart, utan dom ingen skiva. Utan vänner inget utsålt Victoriateatern heller. Så här låter den!

Summeringen av ett halvt sekel är enkel.
Utan er runt omkring mig så hade det inte varit så förbaskat roligt att gå på denna jord.
Tack för att ni finns. Ni gör mig lycklig och glad. Ni är det bästa jag har. Det är jag som borde tacka er, alltid.

// Brunte