lördag 8 december 2012

Jag & Petra tredje gången

Klippeliklipp... Petra, min duktiga frisör och jag tillsammans efter klippet. Tredje gången nu!



fredag 7 december 2012

Ice hotel Jukkasjärvi

Klotter med varma händer inne i Ice bar

Min dotter är i kalla Jukkasjärvi och får gästerna där uppe att trivas. Just nu är även fotograf Paulina Holmgren där också. Här är min bild av isen. 
Mina hårstrån har blivit behandlade och kortade av Petra och nu snart jobbet.
Vi hörs smart.

torsdag 6 december 2012

Konstnärlig


Häromdagen ringde den mycket duktiga keramikern Rebecca Löwenthal och ville att jag skulle måla lite hundar i hennes fat. Sagt och gjort. Det blev fyra "Bertil hundar" i hennes stora drejade fat. De skall upp till Stockholm och säljas där, kul! En bild på alla fyra faten i skyltfönstret i Stockholm är utlovad till mig. 
Annars idag gigg på Brygeriets gymnasium.

onsdag 5 december 2012

svärdmannen

På gatorna i Lund 2010


Tog ett felbeslut igår. Drack kaffe klockan 22.00 och det straffade sig ända till väldigt sen. Idag trött och lite snuvig. Det snöar och är grått, ovanligt, nä inte alls. 

Jag jobbar kväll hela veckan och de andra skall ha firmafest på jobbet. Jag slipper i alla fall få huvudvärk av att klackarna varit i taket. 

Måste boka tid med min Petra, luggen är för lång.

Har en föreläsning i morgon skall bli kul!

tisdag 4 december 2012

Flygbild över Hjärup 1971

Flygbild över Hjärup 1971. Stationen till vänster.
Snö slask och Spotify. Sitter framför datorn och samlar ihop bilder från årets som gått. Hej å hå vad man gjort mycket i år. Bara kuliga saker. Bra där!
Ovan en flygbild av ett Hjärup som håller på att byggas. Husen kostade 74,000 kr och det var en annan tid det året 1971. 

måndag 3 december 2012

Snö och kallt



Så kom snön och kylan till Malmö. Eller ja, lite kallt är det i alla fall om man nu får räkna minus 8 som kallt. Hunden Bertil darrar i alla fall.
Ännu en "backstage" bild. 

lördag 1 december 2012

Vad gör artisterna "backstage"?

Willie och James lyssnar på Willlies nya låt på hans Iphone©Lars Brundin
Vad gör man på banken efter tre? Vad händer backstage när publiken sitter utanför med förväntningar. Alla gör lite olika saker för att komma i form eller hitta gnistan. De som gör cirka hundra spelningar om året, Willie och James, tar det väldigt lugnt. De pratar lite, slöar i en stol, lyssnar på låtar via sin Iphone. Sakta makar de sig till sina gitarrer och stämmer pliktskyldigt. Inte en ton sjunger de upp.
Jesse Malin och Derek sjunger och spelar säkert tio olika låtar medan det väntar. Israel Nash syns inte så mycket i omklädningsrummet. Antingen är han bland publiken eller så är han på hotellet.
Här finns tre kannor med kranvatten och några glas. Ingen frukt, alkohol eller något annat. Öl, vin eller något annat får artisterna köpa själva i baren. Inga lättklädda damer, gitarrtekniker, herrar i kostym eller fantastiska designade möbler.
Här inne lyser lysrören sitt gröngula sken mot de vita kala väggarna och gitarrerna ekar mot de rödabruna kakelplattorna på golvet. Alla här inne längtar in till det varma, mjuka hjärtat av St:Gertrud.



Gibson, Martin och Taylor ©Lars Brundin

Håkan Bladh med Joe Dúrso och Jesse Malin till höger ©Lars Brundin

Willie sippar på rött vin och har colan i sin högra ©Lars Brundin

Jesse och Derek byter gitarrer ©Lars Brundin

James stämmer ©Lars Brundin

Jesse värmer upp rösten ©Lars Brundin

James och Willie spelar låtar för varandra i en hörna ©Lars Brundin

Jörgen mitt i smeten och i bakgrunden värmer Jesse ©Lars Brundin

När alla i logen spelar och sjunger är det ibland svårt att höra varandra ©Lars Brundin


©Lars Brundin

fredag 30 november 2012

Vanlig torsdag... not!

Det var en vanlig torsdag i Malmö i går. Jörgen kom ner från Finja och hjälpte mig med lite bärande av Lottas blixtar som jag är glad över att jag fick låna. Det var visst lite gitarrer och tunga resväskor också, typiskt Willie att släpa med sig mycket grejer. Sedan gick vi bort till "vardagsrummet" på St: Gertrud och träffade Jesse Malin, James Maddock, Rob Dye, Joe Dúrso, Darek Cruz och Israel Nash Gripka.
Vi åt lite anksoppa, lax och somliga åt grönsakssoppa. Krögaren Herbert Schwarz smög omkring och såg nöjd ut. Arrangören Håkan Bladh såg lite stressad ut före spelningen men efteråt var han gamla vanliga "Haaukan Blaaaa!".
Jag fick möjligheten att smyga omkring i logen med kameran före, under och efter spelningen. En snöbollseffekt av Melodifestivalen 2009. Känner mig tacksam och glad för det. (Vi har pratat om det här flera gånger Jörgen, tack igen) Det är ju liksom inte så lätt att få tillgång till artister utan att ha pratat/korresponderat med deras A&R, skivbolag eller managers för att få ta en bild eller en intervju. Här var det bara att köra. Så enkelt och så bra. Inga problem, bara glädje. Underbart! Tack alla!
I kväll kommer Miss Li till Kulturbolaget i Malmö och jag tänker låta min kamera träffa henne också.
- Sa någon att jag har ett roligt liv?

På min spelista finns idag
Wendy- Jesse Malin
Beautiful now- James Maddock
Bring Ém all in- Micke Scott
Lyssna även på undertecknad här!

James Maddock, Willie Nile and Jesse Malin ©Lars Brundin

Jesse Malin övar och Willie i förgrunden©Lars Brundin

Darek Cruz©Lars Brundin

Rob Dye©Lars Brundin

Israel Nash Gripka©Lars Brundin

Willie Nile©Lars Brundin

Jesse Malin©Lars Brundin

James Maddock©Lars Brundin

Joe D'Urso©Lars Brundin


Jörgen Johansson©Lars Brundin

torsdag 29 november 2012

På samma spår som....

Hejsan hoppsan! Igår var det liksom lite julafton så här i Novembermörkret. Har haft äran att fått handklappa och "Na na naat" på en av Dimestores Junkies inspelningar av den nya plattan. Verkligen roligt. Det var Ola, Jörgen, Dylan, Micke, Willie och så jag som stod där och skapade musik. Eftersom jag inte kunde fotografera under själva inspelningen på grund av att det hörs när man trycker på avtryckaren så klämde även jag i med min fagra stämma. Så nu är man på samma spår som ovan nämda. Kan bli en roligt uppgift för kalenderbitande diskofiler att försöka bena ut vilken röst som är vilken. Ha!

Efter visiten i Bjärnums studio så körde jag och Willie vidare till Kristianstad. Han spelade på Biljardkopaniet och jag fotograferade lite. Blev en rolig kväll och en rolig bilfärd hem till Malmö då jag pluggade in Willies Iphone och fick höra massor av hans demolåtar. Hur många låtar har karln i byrålådan? Ge genast ut samlingsboxen!
Sen ankomst till hemmet och så vaknar man av att hantverkare borrar i lägenheten under.... Kan dom inte ta lite hänsyn till oss ungdomar? 


Dylan, Ola, Micke, Jörgen och Willie 20121128   Foto:Lars Brundin

Dylan övar stämma

Willie och Jörgen pratar stormen Sandy

För att repetera gamla sången "Camel dance" så behövs en kamel.

Ola finlirar och tar välförtjänt paus

Willie Nile på Biljardkompaniet i Kristianstad Foto:Lars Brundin

onsdag 28 november 2012

En vanlig tisdag

-Men lyssna här! Willie skypar med god vän
En helt vanlig tisdagskväll på North Wallstreet. Vi äter gott, snickesnackar, lyssnar på låtar, dricker rödvin, spelar gitarr, sjunger stämsång och provar cykelhjälmar. Det skypas i ena änden av våningen och Eddie sjunger smädande vackert i ena ändan Willie Nelson´s Louisiana. Lotta springer runt lite och packar sina väskor för träff med Drottningen i huvudstaden. Jag hänger på en Ovation och försöker hänga med.
På torsdag får vårt "vardagsrum" på S:T Gertrud fint besök från Finja och New York samt en James Maddock från Leicester, England. Kan bli spännande.
Willie vill ha bilder från min dotters arbetsplats ICE Hotel och är helt fascinerad av all is, norrsken och natur där uppe. Hej dotter! :) vi tänker på dig...



Eddie, jag och Lotta får lyssna på samtliga låtar på Willies nya platta 


Gitarrprovning a´la Eddie

söndag 25 november 2012

Så kom julen

Jag och Jan Samuelsson var ute i Malmö och letade jul. Ovan ser du hur det såg ut i tidningen. Nedan lite till. Idag Pilgrimsvandring, innefotboll och hockey. Regn 6-8 grader och blåst.




fredag 23 november 2012

Pröjsat och är glad.

Dan Reed på Backfickan i Malmö 20121122
Lars Dareberg sa till mig att det bara är att pröjsa. Sagt och gjort så nu är jag här igen! Nu har jag betalt Googels framgång med mina hårt förtjänade slantar. Bara för er skull, känn ingen press. Tack för knuffen "Darris".

Sitter och sippar på en fin årgång Rioja från 2006. Ett år som för min del kunde ha slutat just precis det året. Jag är glad och lycklig, framför allt tacksam, som sitter här och skriver till er i detta nu. Allt blir lättare efter att ha varit så nära andra sidan. Nu tar jag dagen som den kommer. Behöver inte väga varje korn på vågen. Jag är nöjd med det. Jag är en stolt man som går på Malmös gator, har en lycklig kärlek och vackra barn. Hoppas att de också är lyckliga ;) Min kärlek har ni i alla fall... Livet är gott.

Dan Reed hälsar till Jörgen i Finja, så nu är det gjort. Peter Wanloo blev ihåg- kommen som "han som kastade kryckorna". Fint så. 
 Lotta älskar "lajv" musik och jag håller med. Hur dåligt kan en Burgare från Backfickans kök smaka med tonerna från "Rainbow Child", ett glas rött och goda vänner. Ni vet svaret! Inte alls dåligt. Jävligt bra.....

Vi ses på Julpyntsdagen i morgon i Malmö eller på Tajkwandoo... Jag jobbar helgen. Nu Lottas fisksoppa.

xtrautrymme


Om jag fattar det rätt så kommer det att kosta mig 25kr/månad att få fortsätta ladda upp bilder till er läsare. Någon annan som vet något säkert om det här?

torsdag 22 november 2012

Hmmm

Har överskrivit bildutrymmet på den här bloggen....
Måste fråga någon som vet hur jag skall gå vidare...

onsdag 21 november 2012

Herregud! 1984....


Får två mail från min mycket goda vän Lars Göran Rydqvist i Växjö. Lars-Göran även kallad "Lollo" är även han fotograf. Vi har tillbringat lika många timmar tillsammans i mörkrummet som Eldkvarn har stått på scenen, då i timmar räknat. Vi inte bara kopierade bilder från dagens fotografiska möten utan vi tillbringade ungdomens alla! tonårsdagar tillsammans. Är det någon ni skall fråga om "exklusiva historier" i mitt unga jag så är det Lollo. Här kommer hans senaste gräv i diabildslådan. Förmodligen Agfachrome mitt ramung. Jag bjuder på det här......från 1984.



Förmodligen från "Kapsyludden" på Öland
t

tisdag 20 november 2012

Dan Reed

Har sett Dan Reed, både med hans band Network, sent -80 tal och som soloartist i Asbury Park i år.
Fantastisk duktig sångare och låtskrivare. Nu på torsdag är han på Backfickan i Malmö med sin gitarr. Jag och Lotta är där. Du med....
Så här skriver Magnus Ransheim på HD om Dan Reed.



Dan Reed hittade ut ur mörkret

Med sitt gamla band uppträdde Dan Reed på de allra största arenorna. När han nu, efter några svåra år, har återvänt till musiken är det betydligt mindre scener som gäller, men han känner en stor lycka. 

Bildmaterial

Under den senaste veckan har soloartisten Dan Reed besökt bland annat Eskilstuna, Sundsvall och Gävle. I morgon, fredag 17 april, står han på Hotel Nouveaus scen i Helsingborg.

Dan Reed

Född: 1963, Portland, Oregon.
Bor: New York, men planerar att flytta till Paris.
Karriär: Ledde Dan Reed Network mellan 1984 och 1993. Bandet, som ägnade sig åt en snäll hårdrock med funk- och soulinslag, fullängdsdebuterade 1988 med ett självbetitlat album. Därefter släppte de ytterligare två studioplattor – "Slam" (1989) och "The heat" (1991) – innan de tackade för sig.
NÖJE. På fredag framför den amerikanske sångaren och gitarristenDan Reed ett akustiskt set på Hotel Nouveau i Helsingborg. Spelningen, som ingår i en pågående Sverigeturné, innebär knappast att 46-åringen har kommit till vägs ände. Han räknar kallt med att fortsätta sin andliga upptäcktsresa tills han ligger på dödsbädden.
Sökandet har tagit honom till både ljusa och mörka platser sedan han dramatiskt bytte kurs för drygt 15 år sedan. Det var då, efter att i Indien ha intervjuat Dalai Lama för tidningen Spins räkning, som han bestämde sig för att lägga sitt band Dan Reed Network på hyllan.
– Det var naturligtvis inget lätt beslut att ta eftersom många människor var beroende av bandet. Men jag ville gå vidare, säger Dan Reed.
Gruppen släppte tre studioalbum, varav det sista, "The heat" 1991. Även om de aldrig slog igenom på bred front vann de mycket uppskattning, främst i Europa. Med sin funkiga hårdrock agerade Dan Reed Network uppvärmare åt bland andra Bon Jovi, David Bowie och Rolling Stones.
Efter uppbrottet ägnade sig Dan Reed åt film, både som skådespelare och manusförfattare. Men trött på trögheten inom filmindustrin gjorde han ytterligare ett lappkast och började driva en nattklubb i hemstaden Oregon.
Den musikinriktade klubben blev framgångsrik, kanske för framgångsrik. Det blev mycket nattsuddande och ohälsosamt leverne för Dan Reeds del.
– Missbruket hade ett grepp om mig i ett par år och det var inte förrän min pappa blev sjuk i cancer som jag kunde slita mig loss, frigöra mig.
När Dan Reed var liten jobbade hans mamma med indianer med missbruksproblem på ett reservat i South Dakota. Minnena av därifrån bidrog till att han skämdes extra över att själv ha halkat dit.
– Jag varken sjöng eller skrev musik under den här tiden utan föll djupare och djupare ner i mörkret.
I dag betraktar han de svarta åren som både en frälsning och en förbannelse.
– Jag lärde mig mycket och känner att jag inte hade skapat musik nu om jag inte gått igenom den perioden.
Dan Reeds intresse för att skriva ny musik vaknade under en vistelse i Indien, dit han begav sig efter att ha lämnat klubben och jobbat som husbyggare i ett år.
– Jag träffade två tibetanska munkar som bjöd in mig till att bo i ett kloster och delta i det dagliga livet. Det var en nyttig erfarenhet.
I Indien stötte han också på många musikintresserade israeler som ledde honom till Jerusalem, där han tillbringade tre år. I den religiösa metropolen spelade han in solodebuten "Coming up for air".
Eftersom ett par medproducenter sitter på mastertejperna har plattan blivit fördröjd. Dan Reed låter sig dock inte nedslås, han är beredd att spela in låtarna igen om tvisten inte går att lösa.
– För mig är det viktigast att få ut musiken till dem som gillar den.
Han ser heller inga svårigheter med att para ihop det nya materialet med gamla Dan Reed Network-låtar, som "Rainbow child" och "Ritual", när han uppträder live. Tvärtom verkar han njuta av de småskaliga framträdandena.
– Detta är den lyckligaste tiden i mitt liv när det handlar om musik. Jag känner ingen som helst press och de enda förväntningar som finns går ut på att jag ska framföra låtarna på ett uppriktigt sätt. Att se folks reaktioner fyller mig med glädje.

söndag 18 november 2012