Jag är ut på jobb. Det står cirka 15 hyresgäster och representanter från hyresgästföreningen samlade utanför en trappuppgång. De pratar och blir informerade. Jag tar några steg bort och hör röster från lekande barn. Det ligger en skolgård där bakom gallret. Plötsligt kommer det en liten kille gående och ställer sig vid grinden. Han blundar länge. " Vad heter du?" frågar jag. "Gabriel" svarar han med stängda ögon. Han öppnar ögonen och vi pratar vidare. "Hur gammal är du?" "Jag är fem". Han hänger kvar vid grinden. De andra där bakom spelar fotboll. "Fick du inte vara med?" Han dröjer lite "Nä!"
Jag känner skolgårdens oskrivna lagar från skolåldern välla fram ur mitt minne. Allt det där de vuxna inte fattade eller brydde sig om. " Det blir bättre" svarar jag "och jag gillar din tröja" säger jag i samma mening. Han ger mig ett leende. Sedan vänder han sig om och springer tillbaks.
Jag känner skolgårdens oskrivna lagar från skolåldern välla fram ur mitt minne. Allt det där de vuxna inte fattade eller brydde sig om. " Det blir bättre" svarar jag "och jag gillar din tröja" säger jag i samma mening. Han ger mig ett leende. Sedan vänder han sig om och springer tillbaks.
 |
| Gabriel Foto: Lars Brundin |
